Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
De sa att här skulle vara troll uppe i Linnareberg. Det var en som gick och bryggde till jul. Då kom ett troll in och sa nånting, jag minns inte vad, men då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. Hon var ihålig där bak. När vi var barn hade de för sig att det fanns troll i Stegelåsen.
Ger vittran smörgås och får skjuta en björn
Det var en jägare som var ute och jaga men fick ingenting skjuta. Så vart det natt, och han gjorde upp en eld, och då kom det en kvinna dit och bar ett barn, och hon stod där och värmde sej. Han satt och åt, och så gjorde han en smörgås och lade på en stock åt henne, och hon tog och åt och gav också barnet. Men sen stod hon kvar till morgonen och värmde sej, och sen sa hon åt honom att han skulle gå ner till tjärn där, så skulle han få skjuta en björn. Och han fick också en björn där. Det var för smörgåsen.
Folkmedicin
Min pappa han bruka göra "häggblomsterbrännvin", och det användes för "rosbrott". Dom tvättade med det där som det var ont, och så fick dom smaka något av det. Han gjorde också liljekonvaljebrännvin, och det skulle vara lika bra som slagvatten. Då dom hade "ont i bröstet", så kunde dom också ta klöver och "Per i backe" (Achillea millefolium) och koka och dricka.
Vitterhistorier
En gammal tant som dog så sent som 1923 talade om att hon hört av en man som var ute för att söka hästar och gjort upp en eld och redan lagt sig för att vila att bränderna hoppade långa stycken. Till slut kom ett fruntimmer vitklädd och sade: "Flytt på elden! Det blir för varmt åt mina barn." Han gjorde så och det blev lugnt kring brasan. Samma tant hade suttit på en sten i Årberget och hört hur det lockades på kor och hört skällor pingla alldeles intill men inte sett någonting. (Min tanke är att hon somnat och drömde.) Under det hon arbetade i fäbodarna hade hon sett en vitterko, en vit fet och grann ko. Men hon hade inte någon metall till hands annars har hon nog blivit ägare av kossan. På en gård var det ett ovanligt väsen i stallet varenda natt. Så hade husbonden dit en som hade visdomsmössa. (Den föddes en del människor med förr i världen som Herr Dahlstedt väl hört.) Gubben med visdomsmössan fick se en vit häst som förstökte tränga sin in i den ena spiltan än i den andra och trängde så de egna hästarna som då blev oroliga och förde väsen. Men inte ens den gubben hade rustat sig så han kunde få åt sig hästen, men så att han aldrig kom till det stallet mer det kunde han förmå.
Första inbyggarna i Boteå
Från början skulle det vara bara två bönder här, och dom kallades "Pål i Holla och Hans i Bräng". Holla ligger västom här, hör Törsta till. Bräng hör Offer till ("väst på Offeråkern").
Endricka
Vi gjorde jendricka [endricka] tå själva jeen. Vi lete mytjen jene (ene) och koke ti en 20-kannsgryte, koke tills jenlagen vart brun. Sen silde man han, och då han blev lagom ljum satte man till jästen, så det blev jäsninga på'ne. Vi bruke ha'ne på sommarn till slåttanna. Och det var ett herrans hälsosamt dricke!
"Gå fästmö"
Jag minns en som hade "gått fästmö". Hon var från Bjärtrå socken och kom till Myckelby (Styrnäs sn), där jag tjänte. Hon hade ett långt kuddörngott, som hon hade över ärmen, så det hängde ner. Så kom hon in och satte sig och sa ingenting. Dom behövde ingenting säga, dom visste så väl vad det var. Då hon hade suttit en stund, sa matmoran att jag skulle gå till matboden efter korn i en skål, och så fick hon det, då. Hon hade nån kälke då utanför och hade väl nån säck, som hon tömde örngottet i. Dom fick gå så där första året dom var gift men inte längre.
Tyda
Då man såg linärla högt oppe, då man såg henne på vårn, så skulle man få långt lin, men såg man henne nere på backen, så blev det kort.
De första bebyggarna
Dom har berättat att i Stigsjö ska det ha varit lappar som har börjat, och i Viksjö finnar. I Viksjö är det ju också så många underliga namn.
Jordfäster sin skatt
Då jag var barn hörde jag berättas om en händelse ifrån Näs i Långsele. Det var en rik gubbe där, och han hade en måg som hette Berg som hade hemmanet. Nu var gubben sjuk och låg på sitt yttersta, och så hade han ett skrin under sängen som var fullt av pengar. Då han kände att det skull' va slut, så hade han tagit skrinet en natt och gått dit i halmgolvet och hade en spade med sej, och tog upp en bräda där och grov (grävde) opp en grop och la ner skrinet. Och han jordfäste det också. Han sa att ingen annan än hans hand skulle ta det därifrån. Men det var ett par karlar där som hörde det, dom var i flytte i Floån och låg där i halmgolvet, och det visste inte gubben. Men dom vart otröjen (otrygga) dom, så dom gick därifrån. I alla fall så dödde gubben, och då var det fråga om var skrinet var, som var alldeles försvunnet. Men då var det en av de där karlarna, han hette Ring och var från Gransjö, som tala om det för Berg. Då tog han och grävde och fann skrinet men fick det inte därifrån. Men då tog han ett par stycken till hjälp och for och grävde opp gubben och tog hem'en och häktade handen hans i skrinet, och då följde det med. Men han levde inte länge sen, bara ett par tre år, det var som om han torkade bort. Det hände på 1800—talet.
Fäbodpigan och vittergumman
Det var en som var bopiga på ett ställe, och då kasta hon ut vattnet på höger sida om bron. Men då hade det kommit en liten gumma till henne och sagt: "Jag har varit i lag med dej i bodarna i alla år, och vi har kommit sams, men jag vill att du ska bränn opp barna för mej." Hon ville inte att hon skulle börja kasta ut vattnet på den där sidan, för då tog det på barna.
"Svartboken" och bortkomna Moseböcker
Det sägs att det ska vara två Moseböcker borta, sjätte och sjunde Mosebok. Där skulle det stå alldeles motsattens vad som står i bibeln annars, och mycke om trolldom och modstölder och sånt där. Men det där skulle inte få finnas åt kommande släkter, så därför har dom tagits bort, sägs det. I svartboka får dom också lära sig trolla. Jag hade en morbror som då verkligen hade svartboka. Och han var skicklig i allting, både som doktor och advokat och allt möjligt. Han hette Huss och bodde i Hässjö i Medelpad. Boken hade han efter sin far, som var rakt en beryktad trollgubbe.
Tagen till vitterbrud
Det var på ett fjällställe [en fäbod], men det var inte här i Bote — mormora har talat om det — som det var en jänta som var ensam, och då kom en viterkarl och ville fria till henne, men hon ville ju inte ha honom. Men sännerst det var, så kom viterfolket och börja på och klä henne till brud. Men då hade hon hunden där, och han sprang hem och for oppefter dom och gnall och sprang mot döra. Då tog dom och följde mä'n, och då dom kom nöret, så stod brudparet ommaföre bordet, och prästen skulle till att viga dom, men då kasta husbonn hennes kniven över henne, så han fastna i väggen bakom henne. Då försvann dom allihop, men hon hade kronan kvar på sej. Så hon vart bärjen för [räddad från] vitera. Men aldrig var hon ensam i fjället mer.