Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Näcken
Näcken brukade man skrämma barnen med förr för att de inte skulle luta sig över brunnen. Han hade far- liga näcketrådar. Men det var inte alltid så vist, för barnen ville gärna se, hur näcken såg ut. Näcken skulle vara en gubbe med skägg.
Skatter
Min mormor, Sofia Lidin, gift med klockaren i Hägdånger, har berättat för min mor följande sägen därifrån. En vallflicka fick se en stor slät sten, som var täckt med silverpengar. Flickan satte staven på den ena och sprang därpå hem för omtala saken och få folk med sig dit. Men, när de kommo till stället, fanns där ej kvar mer än den penning flickan vidrört med staven.
Tydor av stjärnorna
Det är tre stjärnor i rad, som man ser på hösten, som kallas "pigan och matmoran". Matmoran hon är störst, och hon går före, och så är det en mindre, och hon kommer efter, och så är det en ännu mindre, det är pigorna. Om matmoran syns gå före pigan, då blir det ett bra år, men syns piga före, blir det mindre bra.
Tydor av stjärnorna
Det är två stjärnor, som kallas för "matmoran och pigan", men jag har aldrig fått reda på vilka det är. Men det var talet det, att då matmoran går före pigan, då blir det gott om tjänare — pigan går efter då och trugar och vill komma (således dåligt år) — men annars blir det tvärtom.
Folkmedicin
Dom törke blåbära och använde för magen.
Folkmedicin
Getklöva (Menyanthes trifoliata) törke dom och kokte opp i vatten. Det var beskt. Det tog dom för magen på alle visa. Det var bra för reningen (menstruationen) åt kvinnfolke också, dom som var sjuk på dä vise. Och så skulle dom bli rö och fin i yga (få fin hy) utav det. Det minns jag vi drack ibland också, för det att vi skulle få fin en hy.
Stallet på orätt plats
Jon Olsson i Solumsbyn han miste en märr var julkväll. Men en julkväll satte han sej i stallet, och då kom det en människa till'en, och då fråga han varför han skulle mista hästarna. "Jo", sa den där, "då vi har dukat julkvällsbordet, så stallar [pissar] märren på det." Och därför fick hon stryk. Men han skulle flytta stallet, sa'n. Ja, vart skulle han flytta det då, tyckte' n. Ja, han behövde bara flytta det framom. Och det gjorde han, och sen miste han aldrig nån häst. Och den gubben känner jag lika väl som jag känner mej själv.
Stenen mjuk före syndafloden
Stenen ska ha varit mjuk förr som lera, men efter syndafloden vart den hård. Där vid prästgårn, på en häll, ska det vara märke efter stora labbar.
Vitertagen
Det var en som hette Ol Pers 'n i Ällön som var farbror till hustru min. Han blev vitertagen en gång. Han och några andra hade varit i väglagning, och då det var färdigt så börja han gå hemåt. De andra körde och skulle ju komma strax efter. Då han hade gått en bit satte han sig på en sten och skulle vänta på dem, men då hade sten börjat snurra runt, och så hade den farit iväg med honom. Det bar iväg långt, och ibland bar det över sjöar också, men då hade han åkt i mjölktråg. Han hade kommit långt bort och varit borta i många dagar, då dom äntligen fick reda på honom. Men han var alltid skral till hälsan sedan, och inte var han riktigt klok heller.
Folkmedicin
Då dom fick stöngen — lunginflammation — så gick dom till bosten (bastun) och samle köddropparna (dvs. kåda som pressats ut av värmen) och gnugge sönder dom väl och tog in.
Brudbäcken och Gråtsten
I Edsele socken finns det en bäck som kallas för Brubäcken, därför att ett brudfölje har drunknat där. Bredvid där är en sten som kallas Gråtsten, för där hade dom suttit och gråtit, dom som blev kvar.
Tro om björnen
Björnarna det är grisarna åt vittren, sägs det, och därför ger hon dom två kannor blod då dom ligger i hi (ide).
"Klodjur" mot onda makter
Klodjur ska vara bra det, men det ska vara ett svart ett. Mamma hon tala om att det var pigan åt prästen i Styrnäs, och hon var aldrig rädd för något. Och så var det en handlare som var där, som lova henne ett svart klänningstyg om hon på natten skulle kunna gå in i kyrkan, ta prästens handbok och komma med. Jo, nog skulle hon göra det, tyckte hon. Och hon gick dit på natten och låste opp kyrkdöra, men då kom det en svart katt och hoppa opp på axlarna hennes, och då mötte hon en i sakristidöra, en karl, och han sa, att hade det inte varit för det svarta djuret hon hade på axlarna, så skulle hon ha fått sett vart hon skulle ha kommit annars. Men nu gick det bra för henne.