Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomten visade sig som människa. Han var väl en aln lång vid pass. Man talade mest om manliga. Men även kvinnliga kunde uppträda. Han bar röd luva eller grå hatt, gråa kläder, röda eller vita strumpor, korta byxor, jacka och lågskor eller träbottenskor. Omkring kolten hade han skärp. Tomtarna voro mycket gamla. Man hörde talas om tomtar utan skägg och tomtar med skägg. Tomten hade två ögon. Han var inte huvudlös. Han hade däremot ganska stort huvud. Han höll sig mestadels osynlig. Någon gång kunde han emellertid visa sig. Man gjorde bäst i att hälsa då man kom in i ett tomt rum. Tomten uppehöll sig vid husen. Han ville gärna hålla sig till människorna. Det var inte samma tomte över allt. Den som eventuellt vistades i bostaden, gick inte till "fäjset" och tvärtom. Jag tror att man många gånger har förväxlat tomtar med "vittror".
Om björnen
Björn han är farlig på kvinnfolk som är havande. Men han tar dom bara om det är ett gossebarn som hon går med, inte om det är ett flickebarn.
Viterbuföring på fäbodvallen
En morfar till mej var en gång i Västergen-sjöbodarna i Anundsjö och leta korna, och då fick han se en stor bufällning (folk och boskap på väg till fäbodarna) som kom och for över fäbovallen och sen försvann. Det var alldeles vita kor, och så var det ett vitt kvinnfolk som gick före och ett som gick efter. Det var vitera. Och morfar han var en tyst och allvarsam karl, så han ljög inte.
Solumsholmen såld för snus
Solumsholmen här han har en gång blivit såld för ett skålpund snus. Det finns papper på det köpet, och det finns t.o.m. här, det har på en auktion följt med en byrå hit.
Oroad av vittrorna
En dotter åt Taralds-Anna Kajsa, hon var i bodarna här vid Bränna vi sa. Då en kväll, då hon lagt sej, fick hon se en hand ovanför sig. Och hon tog i sin egen hand och tänkte: "Är' e jag, som håll min hand så där?" Men sen fick hon se fullt av får på golvet, som drack mjölk ur trågen, och sen fick hon se en gris, som dansa polkett utanför fönstret. Alltihop försvann sen. Då hon kom hem, så tala hon om det, och då sa far hennes: "Se, jag glömde låna hus åt dej, då vi kom dit!" Och så var han dit och gjorde det, men det vet jag inte hur det gick till. Det skulle vara en vitterväg där, och därför var det så där.
"Hugga kammen"
Då dom hugger kammen ska man lägga handleden på en tröskel, och så ska en hugga på ömse sidor om leden och säga: "Ja hogg." "Va hogg du?" svarar han som ska botas. "Ja hogg kammen båli len å ti ven [ur leden och i veden]." Dom ville göra det med mej också en gång, men inte ville jag låta dom hugga så nära armen.
Skatten på Näset i Fjällsjön
På Näset i Fjällsjön, mitt emot Litanö, har dom brukat gräva på midsommarnätterna, för det ska finnas någon skatt där. Det syns gropar där efter det dom har grävd. Men det har alltid blivit så dom har blivit hindrad på något sätt. Dom skulle ju vara alldeles tyst och varken få tala eller skratta, men det var inte så lätt då dom såg allt möjligt. En gång, då dom höll på gräva, var det en som såg en kanke (tupp), som kom och drog ett halmlass efter berget där. Då blev han så häpen, så han sa åt kamraten: "Si du kanke som drag e' halmlass!" Och då var det ju skämt bort då. En annan gång var det några andra som grävde, och då fick dom se att kyrkan brann, och en av dom blev ju så rädd så han tala, och så var det också förstört.
Riven av björn
Mormor talade om att det var en käring från Lillsele som blev riven av björn en gång på Kortinghöjden. Hon var i grossess och gick med ett gossebarn, och då är det värre, för björn är mera arg då. Han hade rivit henne så hela "luvan" (skalpen) hade lossnat, och sen så gick han och grävde en grop och skulle begrava henne. Käringen låg och kikade genom håret, och björn kom då och då och lydde (lyssnade) på henne för att höra om hon levde. Men till slut då hade hon fått hjälp på något vis, så hon kom då undan med livet.
Fåren klippas i ny
Fåren skulle klippas i ny, då skulle ullen växa bra igen. Det sa dom hemma i Styrnäs.
Att få bort vägglus
Om man har vägglus ska man få bort dom om man på våren i islossningen tar och lägger tre stycken på isen. Då isen far bort, så försvinner vägglusen också. Likadant om man kan häva tre stycken i en fors.
Prosten Brandell och den onde
Prosten Brandell i Nora var en stor andans man, och han hade emellanåt nappatag med den onde. En gång skulle prosten på sjukbesök, och då kom 'n snö [den onde] och spände tag i hjulet på åkdonet och skulle hålla fast det. Då sa Brandell: "Ja sitt där å!" Och då fick han sitta där och följa med hjulet runt, runt. Men det blev så pass hinder, så Brandell kom för sent ändå. Den sjuke var död då han kom fram.
Trollappen förflyttar sig utom sin kropp
Det var ting i Lycksele en gång en vinter, och då vänta dom på domarn, och han kom inte. Då stod det en trollapp i hopen där, och då var det nån som bad honom ta reda på hur det var med domarn. Då föll han mitt för yga på dom och låg länge som han skulle ha varit död. Då han vakna, då sa han att domarn hade kört fast i en snödriva men skulle snart komma. På en stund kom också domarn, och då sa han att han hade kört fast i en snödriva, så om inte en lapp hade kommit och hjälpt honom, så visste han inte hur det skulle ha gått. I detsamma fick han se lappen. "Se, där står han!" sa han då.
Förgöring och medel däremot
Här i Ramsel var det en käring som hette Greta Stina som var hållen för att kuckla. En midsommarnatt var det en käring som hette Norberg som fick se att hon kom ut ur lagårn och drog ett lakan efter sig i daggen, men då hon kom till landsvägen samlade hon hop det. Hon skulle väl ta lyckan då utav den här, men hon såg det hon och tänkte "du ska int ha nå för det!" och svor till åt henne. Se, om man kan se dom och tänka då i detsamma att dom inte ska ha något för det, så blir det heller inte den verkan som dom har tänkt sig.