KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Styrnäs, Ångermanland 1930

Fåren klippas i ny

Transkriberad uppteckning

Fåren skulle klippas i ny, då skulle ullen växa bra igen. Det sa dom hemma i Styrnäs.

Socken Styrnäs
Landskap Ångermanland
Härad Ångermanlands mellersta d:a tg
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Uppsala (DFU)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Fåren klippas i ny

Fler sägner från Ångermanland

Se alla i Ångermanland »
Styrnäs, Ångermanland

Vad man sade till gräshoppan och nyckelpigan

Då vi var barn brukade vi ta tjäreloppan (gräshoppan) i handen och säga: "Tjere tjere loppe, ge oss lite tjere, annars kast vi dej på brinnande elln!" Då fick vi en liten brun fläck i handen, och då var vi nöjd. Gulltyppan (nyckelpigan) sa vi så här åt: "Flyg öster, flyg väster, flyg hem till dina bröder, så får du både mat och kläder."

1930 Läs sägen →
Styrnäs, Ångermanland

Stallet på orätt plats

Jon Olsson i Solumsbyn han miste en märr var julkväll. Men en julkväll satte han sej i stallet, och då kom det en människa till'en, och då fråga han varför han skulle mista hästarna. "Jo", sa den där, "då vi har dukat julkvällsbordet, så stallar [pissar] märren på det." Och därför fick hon stryk. Men han skulle flytta stallet, sa'n. Ja, vart skulle han flytta det då, tyckte' n. Ja, han behövde bara flytta det framom. Och det gjorde han, och sen miste han aldrig nån häst. Och den gubben känner jag lika väl som jag känner mej själv.

1930 Läs sägen →
Styrnäs, Ångermanland

"Gå fästmö"

Jag minns en som hade "gått fästmö". Hon var från Bjärtrå socken och kom till Myckelby (Styrnäs sn), där jag tjänte. Hon hade ett långt kuddörngott, som hon hade över ärmen, så det hängde ner. Så kom hon in och satte sig och sa ingenting. Dom behövde ingenting säga, dom visste så väl vad det var. Då hon hade suttit en stund, sa matmoran att jag skulle gå till matboden efter korn i en skål, och så fick hon det, då. Hon hade nån kälke då utanför och hade väl nån säck, som hon tömde örngottet i. Dom fick gå så där första året dom var gift men inte längre.

1930 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR