Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Fredrik Svensson
Mantorps trollkäring, mera prat om trolldom, gamla ord och uttryck, ordstäv. Fattigdom, jakt, trolldom, klockor, div. historier, ordstäv o. talesätt, gamla ord o. ordformer m.m. Olika fångstmetoder, sax, grop osv.
Spå-Herr-Ola trollar bort laxen
Spå-Herr-Ola hade kastat ut ett enband i Betarsjön och sagt, att så länge det inte ruttnade, så länge skulle dom inte få en enda lax i sjön. Och ett enband det ruttnar ju aldrig ner i sjöbotten.
Ser en vitterbyggning
Det var en för bra länge sen som kom och gick vägen ner åt Meåfors, och då fick han si en stor byggning på vänster sida om vägen, och där var alldeles opplyst. Men inte finns det nån byggning där. Det var vittren.
Märke av "vägar" på vattnet
Då det är vägan på sjön, då blir det regn. Det är ett gammalt märke. (Med "vägar" menas i detta fall strimmor, som kan synas på vattnet.)
Spöken
Här tala vi aldrig om gastar. Spöken kan man få höra talas om, men oftast heter det blott att den eller den "går igen." Spöken göra aldrig något ont. Men det är ju så, att folk bli rädda för dem. Det fanns för en tid sen två gampojkar (gammal ungkarl) i Arnäs. De voro goda vänner och kommo överens om, att vilken av dem, som avlede först, skulle uppenbara sig för den efterlevande, såvida det var honom möjligt. Så dog en av dem. Han höll att och visade sig för kamraten. Men denne blev så förskrämd, att han inte vågade tilltala spöket. Den döde kom igen gång på gång. SLutligen gick den efterlevande till prästen för att möjligen få veta hur han skulle bära sig åt för att få fred. Prästen rådde honom att fråga den döde, hur denne hade det, där han nu var. När han äntligen tog mod till sig och framställde frågan, svarade den döde: "Dä ä klent, dä." sen for han av i ett eldsken, och kom inte igen.
Fienderna skrämda av en getabock
Det var en gammal gumma från Liden som talade om att då fiana (fienderna) kom dit till Liden en gång, så skulle dom över en stor bro, och då kom det en getbock emot dom, och han hade väldigt stora horn, och då trodde dom det var 'n "gam-Sjul" [djävulen] och blev så rädd så dom vände.
Skrattabbarn
I Tanndalstenna skall det finnas skrattabbarn. Inte har jag sett den, men dom säger att om man sticker ner en käpp i tjärnen, så springer han uppför den, och då man slänger honom i väg, då springer han uppför buskarna och skrattar. Han ser ut som en abborre, men det ska vara någonting utav den onde riktigt.
Att bränna enolja
Förr var det mycket vanligt att man skulle bränna enolja. Den skulle var mycket bra för värk och sådant, och man skulle både smörja och ta in av den. Man klöv torkade enpinnar i lämplig längd, och så packade man dem fullt inuti en gryta. Den grytan stjälpte man ovanpå en annan gryta, och mellan dem lade man en plåt som man hade små hål i. Sedan travade man upp ved kring den där övre grytan och brände, så att enpinnarna därinne blev alldeles förkolnade. Då hade oljan runnit ur dom och ner i grytan inunder. Det där gör vi nog ibland än i dag.
En vitterlock
Min far han låg i en lada i Fläskberget på en slåttann, och då hörde han skällor och hörde hur dom locka. Det var vittren. Dom for förbi ladan där han låg, och dom locka så här: Ku Hålan, ku Smålan, ku Fingelin, ku Bannros, ku Liffla. Jag var liten, då det där hände.
Får en osynlighetsskjorta
Min farfar berätta för pappa min, som tala om det för mej, om en som mycket var i en sjö och fiska, och då gjorde han opp eld på stranden och satt där på nätterna. Då var det en fru som kom till'en var natt. Och så kom hon en gång till'en med ett litet barn som var alldeles naket Då hade han tagit av sej skjortan och gav henne, och hon var väldigt tacksam. Och på midsommarnatten kom hon och gav han en skjorta, och den var så stor så den gick utanpå kläderna men så tunn, så då han vek ihop den, så gick den in i plånboken. Och den skjortan skulle vara sån, att då han tog på sej den, så skulle ingen kunna se honom. Han trodde väl inte så mycket på det där, men en söndag föll det honom in att han skulle ta på sej den, och så gick han emot kyrkfolket, och då såg dom honom inte, han gatt [måste] väja undan för dom.
Medel mot mal
Förr har dom brukat lägga sälgtjuka (sälgtickor) bland kläderna för mal. Den har en särskild lukt. Man behöver inte se den i skogen för att veta var den finns.
Årshögtiderna och väderleken
Till häljamäss brukar det bli ruskväder med snöblandat regn. Det kallas häljamässglöppe. Till annersmäss blir det annersmässblien, till trettandan blir det trettandagsblien. Då blir det en skorpa på snön, som kallas trettondags-själja. Den skall ligga mitt i snön, dvs. hälften av den snö som man skall få har då kommit. Och tjockare trettondags-själja är, tjockare kaka skall det bli. Till tjugondagen brukar det bli en ur (yrväder). Den kallas tjugondagsurn. Kommer den där uren på själva tjugondagen, då blir det tjugo urar sen på vintern. Kring Paulus är det sträng och kall vinter. Den kallas påschmässvintern. Till mattesmäss blir det ett blidväder, mattesmässblien.
Missöde med bjäran
Det var två "fjellpiger" (fäbodflickor) som var i bodarna, och så hade en utav dom hållit på göra en bjera, och så frågte han vad han skulle dra åt henne, men då var den andra pigan bara bakom väggen, och hon skyndade sig att svara: "Dynga å bosse!" Och bjeran han drog dynga och bosse, så hon fick fullt i kärnan och smöret.