Transkriberad uppteckning

Här tala vi aldrig om gastar. Spöken kan man få höra talas om, men oftast heter det blott att den eller den "går igen." Spöken göra aldrig något ont. Men det är ju så, att folk bli rädda för dem. Det fanns för en tid sen två gampojkar (gammal ungkarl) i Arnäs. De voro goda vänner och kommo överens om, att vilken av dem, som avlede först, skulle uppenbara sig för den efterlevande, såvida det var honom möjligt. Så dog en av dem. Han höll att och visade sig för kamraten. Men denne blev så förskrämd, att han inte vågade tilltala spöket. Den döde kom igen gång på gång. SLutligen gick den efterlevande till prästen för att möjligen få veta hur han skulle bära sig åt för att få fred. Prästen rådde honom att fråga den döde, hur denne hade det, där han nu var. När han äntligen tog mod till sig och framställde frågan, svarade den döde: "Dä ä klent, dä." sen for han av i ett eldsken, och kom inte igen.