Transkriberad uppteckning

Sagesman: D. Mellkvist född år 1856 (i Rölanda). Upptecknat av: Torsten Hjalmarsson, Hökedalen. Om Gasten. Det hände ofta att folk förr i tiden kom- mo ut för gasten, hur han väsnades och gick an med sitt "skratt", hörde man rätt som det var. Men det var så svårt att få syn på honom och ingen kunde med bestämdhet säga, huru- dan han såg ut. – Det lät som skramlet av torrt skinn när han flög fram. Ett par gamla makar bodde i sin stuga, vilken låg ensam på gränsen där bygd och skog möttes. Gasten kom och slog sig till där- uppe i bergen och väsnades styggt på kvällar / och nätter. Sedan gamlingarna hört honom en tid, beslöt sig gumman för att härma hans "skratt". På kvällen när gubben lagt sig att sova, gick gumman och ställde sig i det öppna fönstret, och väntade tills gasten kommit i tagen. Då klämde hon i och väsnades, härmande odjuret så gott hon förmådde. Det gick en stund, men så kom gasten närmare och gumman började att känna sig "färn". Hon drog sig in och slog för fönsterluckan. Och det var i grevens tid, för då fick hon höra hur vingar svepte fram mellan aplarna vid kanten. Gumman kröp förskräckt bort till gubben och lade sig, men på sömn blev det inte att tänka den natten. Gasten gick an därute i hagen, och på morgonen visade det sig att han ingalunda var att leka med, han hade fullständigt kvistat av en av aplarna. / Sagesmannens farfar var laggare och snickare. På vintern for han omkring i gårdarna och bytte bort sina alster, vilka han då medförde på en kälke, mot spannmål, potatis o.a. En kväll när han var på hemväg, råkade han illa ut. Gasten började på uppe i ett berg helt nära vägen, och ett tu tre så var han ### över gubben och kälken. Gubben stretade och drog, men kälken var som fastnitad, gubben blev snart duktigt "ettrane" och drog till med en ed och frå- gade vad detta va' för konster. Men då hyssjade det till i luften och gubben for iväg som ett skott. Borta i snön föll han ned och han gjorde sig inte illa utan kunde om en stund dra hemåt med sin kälke.