Transkriberad uppteckning

Dalsland, Dals-Ed s:n. Berättat av: Sara Lisa Andersson. Född år 1847 (i Dals-Ed). Upptecknat av: Torsten Hjalmarsson, Hökedalen. Sägner om "Bastedalingarne". Bastedalingarne voro komna från ett ställe där uppe i skogsbygden som kallades Bastedalen. Det var så med dessa, att de hade sådan lycka och tur i allt vad de togo sig före, och de blevo därför av folket i trakten anlitade i mångt och mycket och de voro väl ansedda. Sjörået hade en gång "välsignat" pojkarna från Bastedalen för deras goda hjärta, och efter detta hade lyckan alltid varit med dem. Pojkarna från Bastedalen gingo en dag till tjärnen för att meta. När de strövade utmed / stranden råkade de plötsligt på en liten unge, som låg där ensam; de tänkte att det kanske var sjöråets unge. De tyckte synd om det lilla kräket, och de beslöto sig för att taga honom med hem till stugan. Därhemma släppte de ned ungen i ett vattenfyllt kar, och de vinnlade sig om att på alla vis vara goda mot honom. Sjörået var på spaning efter sin unge och kom så till stugan. När hon fick se sin unge välmående i vattenkaret jublade hon, och hon snappade den kvickt åt sig. På tröskeln vände hon sig om och sa' till folket i stugan: "Lycka och tur ska' ni ha och det ska' gå eder väl i allt, därför att ni varit goda emot min unge!" / "Orre-Bryngel" Han var av Bastedalingarne, och han var mångkunnig och hjälpsam. God till att bota sjukdomar hos både folk och fä var han och blev därför vida känd. Så ofta hände, att han fick se rå och vättar och andra hemlighets- fulla väsen när han strövade i skog och mark. En natt vid midsommar var han ute vid ett tjärn och metade, han får då höra sådan vacker sång ute från vattnet, det kommer närmare och rakt åt det håll där han står. Närmare och närmare kommer det, och han får se en skön varelse som gungar så lätt där på vattnet. Fiskaren står och glömmer allt för den vackra sången, men så rycker han till och blir förskräckt, när han ser att sångerskan tänker landa just där han står. Han böjer sig ut över vattnet och frågar med stadig röst: / "Känner du Jesus Kristus, vår Frälsare?" Sången tystnade med ens och sångerskan sjönk som en sten mot botten. En dag gick Bryngel åt skogen för att jaga. På skogsstigen mötte han ett styggt väsen, som inte var lik varken människa eller djur. Ett enda öga hade det, och med detta glodde det så hemskt på Bryngel. Det kom rakt emot och Bryngel höjde bössan och fyrade av. Men resultatet av detta blev, att Bryngel föll ned hemma på vedbacken. Han fick en luftfärd, som han inte kunde förklara.