Transkriberad uppteckning

Förr i tiden trodde man ju allmänt på tomtar, jättar och troll. Jättar och troll var man rädd för, ty kom man i deras klor, så var ej så lätt att komma undan. Tomtarna vore ju i sig själv snälla, men de kunde hämnas de också. I allmänhet var det ju de, som bidrogo till trevnaden på gårde. Det berättas om en tomte här nerifrån norra Halland att han bar sädesbördor ifrån Västergötland till en gård här i norra Halland, son inte ligger så värst långt ifrån västgötagränsen. Men så tyckte han, att det fyllde för litet i ladorna och därför ville han ha drängen på gården till hälp att bära. Men när de vore hunna ett stycke på hemvägen med sina bördor, började drängen att bli trött och ville sätta sig och vila / - Men då sa tomten: "Hade jag vetat att här fanns vila till, så hade Broby lador", - så hette nämligen ladorna, därifrån tomten bar sädesbördorna, - "för längesen vart tomma". Han menade härmed att om han hade fått vila, så kunde han tagit större bördor. Varje julafton skulle tomten ha sin gröt med sirap på. Men så en julafton, när tomten skulle till att spisa sin gröt, fann han ingen sirap på. Det förgrymmade tomten att han som varit så trogen hela året till tack, inte skulle få nån sirap till gröten. I tomtens sinne uppsteg hämndbegär. Och innan han satte sig ned för att äta gröten, gick han ned i fähuset och döda de bästa kon. Men när han kom in och satte sig till att äta och kom till bottnen av fatet, låg sirapen där. Ty de hade slagit på sirapen innan det hunnit bli nån ("grinle") på gröten, så att sirapen hade runnit igenom ("hinna") till bottnen. Men då kom tomten att tänka på, att det nog var galet, han dödat kon, när det likväl var- / -- sirap med. Och när han ätit. gick han ned i fähuset och tog kon han dödat och släpa henne med sig till ett gårdställe och lade henne där och tog en annan ko där på gården. Den ledde han och ställde henne på den andras plats. Vega adr: Ester Marcusson Telnebacka Veddige.