Transkriberad uppteckning

Döv Kerstin i Rånäs, berättar att hon som liten flicka om 12 år blev bergtagen av en kvinna liknande sin egen mor, som förde henne uti skogsvidderna, när sedan hennes anhöriga sökte efter henne, funno de henne sittande i en tuva och ehuru det störtregnade, var hon alldeles torr, men från den dagen blev hon sten- döv och konstig i ögonen, hon ser med ett öga åt vän- ster och ett till höger. Hon besökte Nybo Kalle i Gran- gärde och han skulle bota henne för någon krämpa, och han hade sagt till henne "Jaså du har sett skrömt." Döv Kerstin berättar att hon år 1896 hört att det brakat i ett gammalt hus och sett en jätte komma gåendes norrifrån skogen, hon hade även sett samma jätte vila sig, när hon gick till Hållan en söndag år 1879. Döv Kerstin har berättat att hennes avlidne fa- der hade haft hustomten som drog från den rike till den fattige, och att hustomten en gång om året skulle ha gröt och ett par strumpor. Men så hade hennes äldre broder Josef ätit ur gröten och skitit i skålen. Tomten hade därmed blivit ledsen och sagt: "Svårt är att gå 15 mil och bära 15 skylar och få bara skit efter." Tomten flyttade sedan till ett annat ställe och det blev fattigt i deras hem. Hon har även berättat om att vatten i åar och bäckar varit vin vid sommarsol- ståndet, därför att det regnades av forskarlen. Döv Kerstin har berättat att hennes svåger Tuta Per *) hade haft en så kallad Bare, den var gjord av ett nystan som skulle nystas i tre torsdagsnätter å rad, samt istickas tre ben av videkvistar, för att den skulle få liv skulle ägaren skära sig i vänstra lillfingret och låta blodet drypa på baren, under det man sade: "Jag ger dig blod, men fan skall ge dig liv", och med detsamma skulle baren börja halta omkring, det berättas om en man som blivet rädd och svarat baren för denne *) Tuta Per. / frågar vad han skall draga till ägaren, men den där mannen hade blivit rädd och svarat baren "gack och drag en lång skit," och efter den dagen hade det legat högar av skit kring den mannen. Döv Kerstins systersöner hade år 1896 timmerkörning omkring Nybodarne, en afton sågo de hur det lyste och spra- kade i kojan som var uppförd i fågelmosskogen, men vid inträdet i kojan var där aldeles mörkt, de tordes ej vara där, utan tjörde till sina hem i Rånäs. Där Kerstin har berättat att hon sett Blindolovannas moster binda ihop två och två kvastar och låtit dessa dansa av sig själva på golvet, vid ett annat tillfälle blev det eld i hennes spis, ehuru hon sov om natten och en käpp med krycka bör- jade på att marschera på golvet. Egkel Brita har berättat att hon en höstnatt 1880 hört fotsteg och barn- skrik vid Knäån, samt att någon ropat uppe i skogen "Gamla paddan, Slisi Stina", detta skulle vara lock- toner för en gammal ko, som icke ville följa skogsråndan hem utan ligga ute. Egkel Brita har i yngre dagar sysselsatt sig med koppning, åderlåt- ning, med mera sådant som hör till det förflutna, En flicka som led av öronvärk blev hänvisad till Egkel Brita. Flickan skulle lägga örat lätt intill gummans könsdelar, för att urinen skulle skvala inni flickans öra. Flickan blev botad efter några gångers behandling av Egkel Brita. Döv Kerstins svägerska som avled 1879, var en ogudaktig kvinna, som ej tålde något Guds ord, utan gick och slog i väggarne, när hennes svärfader läste i bibeln, så blev hon sjuk och dog, men innan hon blev död, så ropade hon, det är någon som traktar efter min själ, så de skulle bedja för henne och just som hon utandades sin sista suck, så skalv det i hela huset, den onde blev väl antagligen besviken, enär hon anropade Gud i sista minuten, så berättar Döv Kersin, som stod med bibeln i sina händer, vid svägerskans dödsläger och tackade Gud för han hjälpt svägerskan i hennes sista stund.