Fasterna, Uppland
Döv Kerstin i Rånäs, berättar att hon som liten fl...
Döv Kerstin i Rånäs, berättar att hon som liten flicka
om 12 år blev bergtagen av en kvinna liknande sin egen
mor, som förde henne uti skogsvidderna, när sedan
hennes anhöriga sökte efter henne, funno de henne
sittande i en tuva och ehuru det störtregnade, var
hon alldeles torr, men från den dagen blev hon sten-
döv och konstig i ögonen, hon ser med ett öga åt vän-
ster och ett till höger. Hon besökte Nybo Kalle i Gran-
gärde och han skulle bota henne för någon krämpa,
och han hade sagt till henne "Jaså du har sett
skrömt." Döv Kerstin berättar att hon år 1896 hört att det
brakat i ett gammalt hus och sett en jätte komma
gåendes norrifrån skogen, hon hade även sett samma
jätte vila sig, när hon gick till Hållan en söndag
år 1879. Döv Kerstin har berättat att hennes avlidne fa-
der hade haft hustomten som drog från den rike till den
fattige, och att hustomten en gång om året skulle ha
gröt och ett par strumpor. Men så hade hennes äldre
broder Josef ätit ur gröten och skitit i skålen. Tomten
hade därmed blivit ledsen och sagt: "Svårt är att gå
15 mil och bära 15 skylar och få bara skit efter."
Tomten flyttade sedan till ett annat ställe och det blev
fattigt i deras hem. Hon har även berättat om att
vatten i åar och bäckar varit vin vid sommarsol-
ståndet, därför att det regnades av forskarlen.
Döv Kerstin har berättat att hennes svåger Tuta Per *)
hade haft en så kallad Bare, den var gjord av
ett nystan som skulle nystas i tre torsdagsnätter
å rad, samt istickas tre ben av videkvistar, för
att den skulle få liv skulle ägaren skära sig i
vänstra lillfingret och låta blodet drypa på
baren, under det man sade: "Jag ger dig blod,
men fan skall ge dig liv", och med detsamma skulle
baren börja halta omkring, det berättas om en
man som blivet rädd och svarat baren för denne
*) Tuta Per.
/
frågar vad han skall draga till ägaren, men den där
mannen hade blivit rädd och svarat baren "gack
och drag en lång skit," och efter den dagen hade
det legat högar av skit kring den mannen. Döv
Kerstins systersöner hade år 1896 timmerkörning omkring
Nybodarne, en afton sågo de hur det lyste och spra-
kade i kojan som var uppförd i fågelmosskogen,
men vid inträdet i kojan var där aldeles mörkt, de tordes
ej vara där, utan tjörde till sina hem i Rånäs. Där
Kerstin har berättat att hon sett Blindolovannas
moster binda ihop två och två kvastar och låtit dessa
dansa av sig själva på golvet, vid ett annat
tillfälle blev det eld i hennes spis, ehuru hon
sov om natten och en käpp med krycka bör-
jade på att marschera på golvet. Egkel Brita
har berättat att hon en höstnatt 1880 hört fotsteg och barn-
skrik vid Knäån, samt att någon ropat uppe i skogen
"Gamla paddan, Slisi Stina", detta skulle vara lock-
toner för en gammal ko, som icke ville följa
skogsråndan hem utan ligga ute. Egkel Brita har
i yngre dagar sysselsatt sig med koppning, åderlåt-
ning, med mera sådant som hör till det förflutna,
En flicka som led av öronvärk blev hänvisad
till Egkel Brita. Flickan skulle lägga örat lätt
intill gummans könsdelar, för att urinen skulle
skvala inni flickans öra. Flickan blev botad
efter några gångers behandling av Egkel Brita.
Döv Kerstins svägerska som avled 1879, var en ogudaktig kvinna,
som ej tålde något Guds ord, utan gick och slog i väggarne, när
hennes svärfader läste i bibeln, så blev hon sjuk och dog, men
innan hon blev död, så ropade hon, det är någon som
traktar efter min själ, så de skulle bedja för henne och
just som hon utandades sin sista suck, så skalv det i hela
huset, den onde blev väl antagligen besviken, enär hon
anropade Gud i sista minuten, så berättar Döv Kersin,
som stod med bibeln i sina händer, vid svägerskans
dödsläger och tackade Gud för han hjälpt svägerskan i hennes sista stund.