Transkriberad uppteckning

Redaktion vekobladet Götteborg Hur julen firades i mina barndomsår på 1840 talet Får jag först nämna litte om våra boningshus här upe i våra aflättna skosbygder i nora Värmlan i Gräsmarksoken i i tinbonäs våra midre lotade stughu hus var namnet en basta timrad af groft verke utan spismur en om i enna vrån då elden tändes gik röken lika tät efter golvet som i take så då måste dören stå på vigavel och folket ut i snön om kylan var aldrig så svår inga fönster mä glas för dagsjus att tita in i det var så kallade glugar till att skuva up å ijen om dagen skulle tita in men lika väll skole julen firas efter vår förmåga i första han var att jöra ruskor af ris att sopa sotte från take sen att skura mä san å tvage på di sotiga timmersåkne invädit till sist blev gålvet sen skulle halm lägas på om julaftan som skule lige till andagjul å vår belysnig var stiker af furved det var en stolpe af trä som räkte från gålve take som var inslagne järnklyper på måga stälen i på jul qvä skule måga stikor tändas lika så om julmårn anan belynig fans ike i våra hem i mina barna år tänsteker fans ike häller elstål och flinte var våra verktyg då el skule tändas i kyrkan fans ju talgjus på julmår stora steklågor trästikor skule stå i berskap till jul så att di skulle brina medan en gube gik den låga vägen till kyrkan 3 mil som allmät bruk var på den tiden att ala som möjligen årka så nog gik di till kyrkan var ock en sin elblås så nog gik dä åt stikor i jul / även får jag näna lite om våra julbord det var myk tarvlikt på den tiden bröd af sammalad havre enbäsdrika myke god hembrnnär var myke almmän den tiden i våra trakter så guberna var glada om an den var simpel vid julbordet läste husfader bodsbön och var myke glad den överblivna matten skule stå qvar ått tomtguben som skule komma sen om natten som gaf till kjänna nästa årets säd imot goda år lade tomten rågkorn under borde imot sämre havre på andag var almän sed att gå bitit upp till grannens kreaturstal å hyfse rent och ge jura mat sen intill ägaren å få mat å branvin andagsqväl börje julbokanne på å kome å sen fortsätta ända till tjugen dag knut dät var en fasa för barn di spökte ut sa mä alla möjliga rakartyg som kune uphitas utan skor stora eländiga filtuller om händer och föter gamla skin mä hårsidan utt fastsura mä gamla svinhårsrep även styga horn fastplåstra på huve seden va att boken å följe skule unfägnas mä mat å bränvin. så gik julen till här på finskogen ### får suta min barndomsminen dena gång ni ser jag är gamal och myke skalvhänt usäkta å hal till godo Tinbonäs den 16/12 - 1919 J Andersson Adräs Tinbonnäs Gräsmark