Transkriberad uppteckning
Många gånger händer det, att folk drömmer om döda människor, men sådant betyder just ingenting annat än att det snart skall bliva något ruskväder. Men då det stundom händer, att somliga drömma, att de riktigt tala med de där döda, så få vi vara nästan säkra på, att det har något att betyda och kommer att slå in. — För fem år sedan [från 1905] hände det sig, då den där Backas Heikas-Heik, Bondes Fi och Backas Heikas mågen, som de kalla för Westeras Herman, och kvinnan hans, Fi, voro på en stadsresa, det de omkommo alla fyra på vägen hem. Det var bittida på försommaren det där skedda, och ingen levande människa vet, hur det gick till den gången, då de voro nyktert folk allihopa. Båten hittade de genast råkande (drivande) upp och ned där vid Mastören, och rned draggandet fingo de upp tre av liken. Men den där Bondes Fi var det omöjligt att hitta, fast de voro ute från varenda gård i byn och höllo på i flere dagar och letade. Då hände det sig ett par veckor bakefter, att den där Klubbis Selma där ute vid Sommarsund, drömde en natt, att Bondes Fi visade sig för henne och sade: »De ha nog letat efter mig överallt, men de kan inte hitta mig, för jag ligger fastklämd mellan två stenar på sjöbottnet. Men efter ett par veckor ska de nog hitta mig än.» Och så gick det också. Fyra veckor bakefter de drunknade hittade de Bondes Fi uppsköljd på stranden nära Mastören. Det var just bakefter midsommaren. Och vet ni folk, hur Fi såg ut? Hon höll på och smälte upp, och det syntes tydligt, det hon hade legat fast mellan några stenar, för hon var allt skråmad och riven över hela sin kropp.
