Transkriberad uppteckning

I gamla tiden, då allehanda lett hördes och mycket folk kunde trolla, träffade det här uti en by, att en ko varje morgon var så våt på ryggen, som om man skulle ha hällt vatten över henne, och sedan var hon gnavlad (gnagad) med. Bondekäringen, som inte heller var den allra dummaste, tog sedan ett kyrkoljus och gick en natt åt fähuset för att vakta och satte sig med ljuset i handen i krubban framför kuddan. Litet var det, så var maran där och började gnavla på kuddans rygg. Därav började kuddan smått drönja (råma) och stånka. Nu tände hon genast ljuset att brinna och slog med staken, som hon hade i handen, mitt på ett litet djur, som såg ut som en råtta. Så snart som morgonen var i händerna, kom en grannkäring dit och kujtade (klagade) att fäggen (mannen) hennes om natten blivit så svårt sjuk och bad om litet att äta eller dricka åt honom av bondmor. Hon fick med, och den gamle slapp upp åter.