Transkriberad uppteckning

Det hade hållits ett bröllop på ett ställe. Sedan hade en man kommit in med fagra kläder på och började dansa med brudpigorna och hade varit mästare att dansa. Sedan hade han velat ha en flicka till brud åt sig. Flickan hade gått till honom. Ingen hade frågat, varifrån han skulle vara. Sedan hade de gått till ringbötet (trolovning). Då prästen hade börjat läsa välsignelsen över dem, hade han gått ut och sagt, att han skulle vilja gå och kasta sitt vatten. Prästen hade frågat, varifrån han var. Han hade sagt: »Min far levde på sjön och jag lever också på sjön. Vi bara gole oss att vi slippa gå och hålla bröllop.» Som de hade gått, skulle de gå till brudgummens hem, och så hade de kört ut till sjöliden. Han hade kört allra först med bruden och haft fix öke (snabb häst). Han hade kört uppå svallande vattnet; de andra hade blivit på bredden (stranden) att stå och se efter honom, då han hade farit med flickan. Förut visste ingen, vem han var, men efteråt visste alla, att det var näcken. Han kan skapa sig till allt, endast till kasknål lär han inte få sig. Därför kan man inte tro alla, som äro lena i mun.