Transkriberad uppteckning

En sommarmorgon begav sig Grannas-Anders från Lappfors by i Esse till en liten skogssjö benämnd Angjärv för att fiska. Då han en stund suttit ute på sjön, varsnade han en för förhållandena ovanligt fin herreman, som stod på ena stranden och önskade att få roddare över till den motsatta. Anders tog den främmande i sin båt och styrde rakt över, men den färden blev längre, än han hade beräknat, ty stranden vek ständigt undan. Slutligen ledsnade han att ro och morskade upp sig, då han såg, att inte allt stod rätt till. — Anders visste nämligen inte mycket vad fruktan vill säga. — Nu berättade herremannen, att han hette Storpiken-Hatt, — han gick också i cylinder och att han ämnade sig till ett gästabud, som skulle hållas vid Lappfjärden nära Pedersöre kyrka; dit ville han nu ha roddare och från Häcklefjäll kom han. »Men det är ju bara skog till Pedersöre kyrka», sade Anders. »Vatten består jag nog», lovade främlingen, och så bar det av igen. Efterlämnande ett rundligt roddararvode dök han slutligen ned i vågorna, och Anders fick vända om.