Transkriberad uppteckning

Gull-Matten i Övermark hade bytt häst och fått en vit häst, och denna tyckte inte tomten alls om. När gubben kastade ner hö, så tog tomten bort det, och till slut vände han hästen med aktern mot krubban och huvudet utåt, så att han inte skulle kunna äta. Hos Gull-Mattas hade de en finne till dräng, och han stannade en gång på skullen, då han gav hästen äta för att se vad det skulle vara, när inte hästen fick äta. Han såg då, att det var tomtegubben, och sade: »Nog råder ja me teg, tu har så mal armar o piki päin», d. v. s. nog råder jag med dig, du har så smala armar och spickna ben, och då kastade tomten honom i höhäcken.