Transkriberad uppteckning
I en uppteckning från Arjeplog i Lappland berättar lärarinnan Göta Vikberg (född 1900) om ärter och bönor. Uppteckningen gjordes år 1963.
Fler sägner från Lappland
Se alla i Lappland »
Arjeplogs, Lappland
Hundturken överlistades
Hundturken hade en enda fot med vilken han hoppade fram. Foten var stor och bred. När han lade sig bredde han foten över sig som ett skydd för kroppen. Han hade också bara en arm, men förskräckligt stark lär han ha varit ändå. Han hade en förfärligt tung järnstång, som bara han orkade lyfta, som vapen. Människorna försökte döda honom men det lyckades ej. Men en gång fick de se honom ligga vid en dalkjusa. Han låg vid ett brant flygg och sov. Och lapparna smög sig dit och hade spakar och började välta järnstången utför flygget. Det lyckades för dem, järnstången föll nerför flygget. När den tog i marken nedanför vaknade hundturken, men nu hade han krafterna borta när han var skild från sin stång, och lapparna kunde döda honom.
1932
Läs sägen →
Arjeplogs, Lappland
Äppar dräpte modern
Hustrun till Sjul Andersson, en fjällapp från Tjidtjak, hon tala om för mig en historia om äppar. Där uppe i fjället var det två kåtalag, kåtorna låg bredvid varandra, och dom som bodde i dom var släkt. En lördagskväll då höll hustrun i den ena kåtan på att bada barnet, och då öppnades dörren och en liten pojke kom in. Han kunde väl vara en sju år ungefär. Och hon såg strax att det int var något riktigt barn, för han hade renmossa i håret. Och när han kom in hälsa han och sade: "God afton, min faster." Men hon hade aldrig sett han förr, så hon sa: "Jag är int din faster, det kanske är hon som bor i andra kåtan." Men hon där var gift och hade ett barn med sin man. Men hon förstod att hon nog hade haft ett barn förr och att hon hade mördat det. "Ja, då går jag dit", sa äppar, för hon förstod att det var en sådan. "Men skona dom som är där, gör dom ingenting", sa kvinnan till han när han gick. "Nej, dom skonade int mitt liv", sa äppar, "då skall int heller jag skona deras liv." Och så gick han. Och efter en stund hörde hon ett tjut åt den andra kåtan till. Då hade äppar gått dit och dräpt både kvinnan och barnet där.
1932
Läs sägen →
Arjeplogs, Lappland
Utan titel
När jag var hemma i Sakkavare tyckte jag om att gå ut i markerna och jaga. En vardag kom jag upp till toppen av en mindre bergås. Jag satte mig och vilade efter allt gående i skogen. Det var lugnt och stilla. Så hör jag helt sakta en ljuvlig musik, som kom ovanifrån. Den var så ljuvlig och den uppfyllde hela hilmmeln ovanför, där jag stod. Kraftigare och kraftigare blev den, tills den hade kommit över det ställe där jag stod. Så började den försvinna sakta sakta. Aldrig har jag hört något liknande sedan.
1944
Läs sägen →