Transkriberad uppteckning

Hundturken hade en enda fot med vilken han hoppade fram. Foten var stor och bred. När han lade sig bredde han foten över sig som ett skydd för kroppen. Han hade också bara en arm, men förskräckligt stark lär han ha varit ändå. Han hade en förfärligt tung järnstång, som bara han orkade lyfta, som vapen. Människorna försökte döda honom men det lyckades ej. Men en gång fick de se honom ligga vid en dalkjusa. Han låg vid ett brant flygg och sov. Och lapparna smög sig dit och hade spakar och började välta järnstången utför flygget. Det lyckades för dem, järnstången föll nerför flygget. När den tog i marken nedanför vaknade hundturken, men nu hade han krafterna borta när han var skild från sin stång, och lapparna kunde döda honom.