Transkriberad uppteckning

En saga från Eda församling i Vermland berättad för undertecknad för ca 40 år sedan. Hur Kolar-Nisch lurade Skogsrån och Trollen Djupt inne i den stora skogen, dit sällan någon menniska färdades, bodde Kolar-Nisch med sin familj. Här kunde han utan ersätt- ning få material till sin mila. Kolningen lemnade därför honom och hans familj ett, efter deras små anspråk, ganska gott underhåll. Kolar-Nisch var en stor reslig och rask karl som både kunde och ville arbeta. Han var glad och nöjd med sin lott och därför kunde han ofta uppstämma en sång eller munter visa. Han sjöng ej för att någon skulle höra att han var glad utan han sjöng endast för att giva luft åt sina känslor. Han anade ej att det var en som hade hört hans sång och sett hans res- liga gestalt som nu sökte fånga honom i sitt garn. Det var "Skogsrån". Under den senaste tiden hade det gått sämre med kolningen, trött och alldeles utsliten hade Nisch kommit hem senare an vanligt Trots att han gjort allt vad i hans förmåga stått misslyckades det med kolningen och han kunde ej förstå anledningen till detta. / Nog hade han hört en del underliga ljud men det fäste han sig ej så mycket vid. Ulvens tjut och björnens brummande kände han så väl igen, men detta skrämde honom ej. Men dessa ljud han nu hört var något som han aldrig hört förr därför satte han dem i förbindelse med det dåliga resultatet av kolningen. Hans aning skulle också snart besannas. En kväll då Nisch stod vid milan och betrak- tade det dåliga resultatet med densamma, kom en vacker flicka fram till honom och frågade vad han hette. Nisch anade oråd och sade ej sitt rätta namn utan sade istället att han hette "Själv". Denna flicka var ej nå- gon annan än Skogsrån. Hon sade sig hava hört talas om den otur som Nisch haft med kol- ningen och erbjöd sig att hjälpa honom. Nisch antog erbjudandet ty i dag hade ju hela milan blivit förstörd. Nisch skulle nog vara på sin vakt så att "Skogsrån" ej skulle få någon makt med honom, ty han hade sin hustru och sina barn allt för kära, men han måste ju hava bättre resultat med kolningen och därför an- tog han Skogsråns erbjudande. Varje natt som Nisch var vid milan var flickan där och hjälpte honom med arbetet, och allt som Nisch företog sig lyckades väl. Skogsrån såg, / att Nisch var nöjd med arbetsresultatet och sökte på alla tänkbara sätt att vinna honom. Hon visade honom vackra saker av guld och silver som han skulle få om han ville följa henne och övergiva hustru och barn, men Nisch var på sin vakt. Ej heller hjälpte det när Skogsrån försökte intala honom att han var alldeles för god och ståtlig att gå så här undengömd i skogen om Själv vill följa mig sade hon skall han bliva den mäk- tigaste i hela Värmland. Nisch försökte på alla sätt draga ut på tiden men förr eller senare måsta han göra sig kvitt detta troll, men på vad sätt. Han hade tänkt ut den ena planen efter den andra men ingting tycktes honom vara säkert med- el att bli kvitt henne. Gjorde han henne något illa skulle trollen i berget komma henne till hjälp och då vore det inte mycket med Nisch, ty då skulle de pina ihjäl honom. En kväll hade Nisch föresatt sig att det skulle bliva ett slut ty han hade inte lust att stå under Skogsråns inflytande och makt längre. Han ryste var gång han såg hennes långa svans sticka fram un- der kjolkanten. Hon försökte nog att dölja detta säkra tecken på vilken hon var / men Nisch var angelägen om att få viss- het och därför hade han haft ögonen med sig. Han hade lagt märke till att denna vackra flicka alldrig visade sig om dagen utan först efter mörkrets inbrott samt att hon för- svann innan dagningen - och så den långa svansen. I kväll skulle "Nisch" utföra sin plan. Han stod och rörde i milan med en järnstång vilken han lät ligga i glöderna tills den var nästan smältvarm, då drog han stån- gen hastigt ur elden och slog "Skogsrån" över ryggen med denna. Det var ett hårt slag men "Skogsrån" föll ej för slaget utan sprang bort för att beklaga sig för trollen i berget. Hon skrek så det ekade i skogen: - Själv brände och "Själv" slog mig. - Trollen, som trodde att hon bränt och slagit sig själv svarade skrattande: ha, ha, ha, det gör dig så godt. Ropen blevo allt svagare och svagare tills de helt tystnade och efter denna stund har varken Kolar-Nisch eller någon annan sett eller hört Skogsrån och Trollen i berget. Kolar-Nisch kunde nu åter glädja sig åt framgång i arbetet ty trolldommen var bruten och trollen borta. Han levde länge / i lyckligt äktenskap med sin kära hustru och fick med henne flera barn som blevo duktiga och raska arbetare som ej skydde arbetets faror. Överallt i Vermland finner du förgreningar av denna släkt där de ägna sig åt olika yrken. I skogs- och bergshanteringen äro de flesta anstälda men du kan även finna dem i fabriken och vid jordbruket. Såsom särskilt duktiga timmerkörare ha de gjort sig kända inte blott i vermland och Sveriges övriga landskap utan även i Norge äro de mycket anlitade att forsla timmret ur skogarna. Ja - - där du ser någon som med djärvhet och beräkning utför ett arbete, som genom ett felgrepp kan bringa många menniskor i olycka, kan du vara säker på att han här- stammar, från den man som trotsade trolldom och onda makter för att kunna njuta av hemmets lycka och den glädje ett väl utfört arbete beredde honom. Kan- ske även du härstammar från Kolar- Nisch?