Stora Tuna, Dalarna
Några sägner från min hemtrakt.
Några sägner från min hemtrakt.
Mor, min syster Viola och jag sitta ensamma en
söndagseftermiddag. Viola gör upp eld i kakelugn-
en, och mor och jag läsa för att fördriva tiden. Nu
höres steg i förstugan, gamle farfar träder över
tröskeln, stödjande sig på sin käpp. Jag blir
glad, ty jag ser, att han är litet berusad,
och jag vet, att han då kan berätta historier.
Farfar är en hederlig karl, och om
han tar sig en liten tår för mycket ibland, för-
låter jag honom det. Mor bjuder honom sitta, och
han slår sig ner på en stol och börjar att
makligt tända sin pipa. "Vill ni höra
litet om jättarna och trollen i Gimsklack
eller om skatten i Solklinten, flickor?"
/
frågar han leende. "Kära farfar, vi vilja
höra om både jättar, troll och skatter!"
svarade vi på samma gång. Och farfar vill
så gärna berätta för oss.
Farfar "laddar" ännu en gång sin
pipa och börjar berätta: "Människorna här i
Tuna ha alltid varit mycket rädda om
sina pengar och dyrbarheter. Jag tror, det var,
när Karl XII förde krig. Han ville då ha
pengar till krigsomkostnaderna, men Tunaborna
ville inte lämna honom något, av vad de
hade. På en bystämma kommo bönderna överens
om, att de skulle gömma allt i Solklinten. Där
kunde nog ingen hitta det. De packade ned allt
i en stor kista och satte den i en gång långt
inne i berget. När uppbördsmännen hade
/
varit hos dem och snokat men ej funnit något,
skulle bönderna hämta kistan igen, men den
stod ej kvar där, utan trollen hade nog ta-
git hand om den. Många ha sedan varit och
försökt att få tag på den, men ingen har lyckats,
och den får nog vara inne där, tills "Kung Karl den
unga hjälte" stiger upp ir sin grav och åter
begär att få krigsskatt av Tunaborna.
Nu förflytta vi oss till Gimsklack. Jag kan
just undra hur jättarna må. En jätte sitter
ännu sovande i sin grotta med en bägare
vin i sin hand, men när dörren till hans grotta
går upp, skall han åter vakna. Över de andra
jättarnas gravar har han kastat upp stora jord-
högar, och många människor har varit där och
undersökt dessa stora jordhögar, men den sovande
/
jätten bevakar likväl sina bröders gravar. Måtte
jättarna få vila i frid.
Min "gammelfar" har sett många troll. En
gång for han förbi Glimsklack mitt i natten.
Han hade varit långt bort med "foror". Just, som han
kom mitt för Glimsklack, hördes ett brak, och ett gyllene
sken bländade hans ögon. Glimsklack stod på guldfötter,
och trollen dansade och hade fest därunder. Några av
trollen gingo tätt förbi honom med sina kor, som de
ledde ner till älven. När de druckit vatten, vände de till-
baka till klacken och tågade in under den, sedan hördes
åter ett brak, och Glimsklack stod på fast mark.
Gubben tystnar. Brasan i kakelugnen
slocknar, och i de mörka vrårna är det, som om
trollen åter vaknat till liv.
