Transkriberad uppteckning

Några sägner från min hemtrakt. Mor, min syster Viola och jag sitta ensamma en söndagseftermiddag. Viola gör upp eld i kakelugn- en, och mor och jag läsa för att fördriva tiden. Nu höres steg i förstugan, gamle farfar träder över tröskeln, stödjande sig på sin käpp. Jag blir glad, ty jag ser, att han är litet berusad, och jag vet, att han då kan berätta historier. Farfar är en hederlig karl, och om han tar sig en liten tår för mycket ibland, för- låter jag honom det. Mor bjuder honom sitta, och han slår sig ner på en stol och börjar att makligt tända sin pipa. "Vill ni höra litet om jättarna och trollen i Gimsklack eller om skatten i Solklinten, flickor?" / frågar han leende. "Kära farfar, vi vilja höra om både jättar, troll och skatter!" svarade vi på samma gång. Och farfar vill så gärna berätta för oss. Farfar "laddar" ännu en gång sin pipa och börjar berätta: "Människorna här i Tuna ha alltid varit mycket rädda om sina pengar och dyrbarheter. Jag tror, det var, när Karl XII förde krig. Han ville då ha pengar till krigsomkostnaderna, men Tunaborna ville inte lämna honom något, av vad de hade. På en bystämma kommo bönderna överens om, att de skulle gömma allt i Solklinten. Där kunde nog ingen hitta det. De packade ned allt i en stor kista och satte den i en gång långt inne i berget. När uppbördsmännen hade / varit hos dem och snokat men ej funnit något, skulle bönderna hämta kistan igen, men den stod ej kvar där, utan trollen hade nog ta- git hand om den. Många ha sedan varit och försökt att få tag på den, men ingen har lyckats, och den får nog vara inne där, tills "Kung Karl den unga hjälte" stiger upp ir sin grav och åter begär att få krigsskatt av Tunaborna. Nu förflytta vi oss till Gimsklack. Jag kan just undra hur jättarna må. En jätte sitter ännu sovande i sin grotta med en bägare vin i sin hand, men när dörren till hans grotta går upp, skall han åter vakna. Över de andra jättarnas gravar har han kastat upp stora jord- högar, och många människor har varit där och undersökt dessa stora jordhögar, men den sovande / jätten bevakar likväl sina bröders gravar. Måtte jättarna få vila i frid. Min "gammelfar" har sett många troll. En gång for han förbi Glimsklack mitt i natten. Han hade varit långt bort med "foror". Just, som han kom mitt för Glimsklack, hördes ett brak, och ett gyllene sken bländade hans ögon. Glimsklack stod på guldfötter, och trollen dansade och hade fest därunder. Några av trollen gingo tätt förbi honom med sina kor, som de ledde ner till älven. När de druckit vatten, vände de till- baka till klacken och tågade in under den, sedan hördes åter ett brak, och Glimsklack stod på fast mark. Gubben tystnar. Brasan i kakelugnen slocknar, och i de mörka vrårna är det, som om trollen åter vaknat till liv.