Transkriberad uppteckning

Gammal sägen upptecknad av Enock Leonard Carlsson. Aames 1061 + 1085 + 1159 Det var en gång en kung som var ute och seglade med sitt skepp. En häftig storm uppstod och fartyget körde på grund på en klippa i havet. När det icke lyckades taga fartyget av grundet, utforo sjömännen i grova svordomar och plötsligen uppenbarade sig djävulen i egen person och frågade vad man önskade. Kungen talade nu om att man stött på grund och att han och hans folk ömkligen skulle omkomma om inte hjälp kunde uppbringas. [ Djävulen som uppmärksamt lyssnat på, erbjöd sig nu att taga fartyget loss, mot det att han om tre år skulle hava rätt att taga kungens enda dotter. Efter en svår själv- kamp gick kungen in på fordringarna och kon- trakt blev skrivit. Häri bestämdes dock att om djävulen efter tre försök inte lyckades taga prin- sessan skulle han avstå alla anspråk. Därefter tog djävulen kungens fartyg ur dess farliga läge och kungen och hans folk kommo välbehållna i land. [ När de tre åren nal- kades sitt slut greps kungen av svår ängslan och bävan. Det gällde ju hans enda kära dotter, som dessutom var enda arvtagare till kronan och riket. I sin nöd lät nu kungen utfärda en kungörelse vari han erbjöd dottern och halva kungariket till den som kunde rädda prinsessan från djävulen. Men ingen av rikets krigs- och riddersmän vågade upptaga kampen mot en så farlig motstån- dare. [ När dagen för kontraktets utlöpade var inne, infaller sig dock en liten oansenlig sko- makare och begärde företräde hos kungen. / Han blev också genast mottagen när kungen hörde att det gällde prinsessan. Av kungen fick han snart bekräftelse på att kungörelsen verkligen var allvarligt menad och då begärde skomakaren bara att få ensam vara hos prinsessan på kvällen när djävulen väntades. Detta beviljades och i stäl- let för att mottaga de vapen kungen erbjöd honom, plockade skomakaren den ena fickan full med små runda, hårda kiselstenar, och den andra fickan ploc- kade han full med vanliga hasselnötter. Därefter satte han sig i prinsessans rum och avvaktade lugnt djävulens ankomst. [Så snart solen gått ned kom djävulen in i rummet. Han blev syn- barligen vid gott humör när han såg att pinses- san endast var bevakad av en skomakare. Denne slog sig emellertid i samspråk med djävulen och undrade om de inte skulle knäcka nötter i kapp. Detta hade djävulen ingenting emot och skomakaren tog en hand full kiselstenar och lämnade djävulen, men själv tog han hassel- nötter ur den andra fickan. Djävulen bet så att det gnistrade om tänderna, men hur han ansträngde sig lyckades han inte på långt när knäcka i kapp med skomakaren och plötsligt gick solen upp och djävulen måste hastigt avlägsna sig efter sitt första fruktlösa försök att taga prin- sessan. [ Andra kvällen krängde skomaka- ren på sig sju människoskinn som kungen låtit taga av slagna fiender. Sålunda rustad inväntade han djävulen i prinsessans kammare. Så snart solen gått ner kom också djävulen, vred efter föregående natts nesliga utgång. Hånfullt sporde nu skomakaren om inte djävulen vore hågad i att se vem som kunde / rivas bäst. Detta var djävulen genast med om ty han var i ett gräsligt humör. Hela natten lågo skomakaren och djävulen och revas på gol- vet, men ingenting tycktes bita på skomakaren. Långa skinnremsor lossnade, men när solen gick upp hade ändå inte djävulen sett en droppe blod. Sedan solen gått upp hade djävu- len ingen makt och prinsessan var räddad för andra gången. [ Tredje dagen begärde sko- makaren att ett stort järnbeläte, föreställande sankte Per, skulle släpas in i prinsessans rum. Detta beläte svar så inrättat att sankte Pers väl- diga gap kunde spärras upp till ett otäckt grin, men om man drog i ett snöre föll gapet igen med en tung duns. [ När kvällen kom spärrande skomakaren upp gapet på sankte Per och inväntade lugnt djävulen vilken inte heller lät vänta på sig när solen gått ner. Djävulen var denna gång mäkta vred och be- redde sig att ögonblickligen taga prinsessan, men skomakaren ingrep även denna gång. [-"Den- na gång skall jag inte hindra dig, menade sko- makaren, men om jag vore i ditt ställe skulle jag gå och rycka tungan ur gapet på sankte Per; ser du inte att står där borta i hörnet och hånskrattar åt dig."- Detta lät sig inte djävulen sörja två gånger. Med ett argt rytande störtande han bort till sankte Per och körde handen, ändå till armbågen ner i det öppna gapet. Kvickt som tanken drog nu skomakaren i snöret och djävulen satt fast och kunde inte på något sätt göra sig fri. [ Djävulen lät höra ett argt rytande, men skomakaren aktade inte härpå utan / tog stillatigande fram sin kniv, vilken han började vässa mot en brynsten. Nu började djävulen bli allvarligt orolig och frågade skomakaren vad han ämnade göra. [ - "Jo, nu flår jag väl sju skinn av dig liksom du gjorde med mig i går kväll. Djävulen bjöd nu skomakaren en stor sum- ma om han blev fri, men skomakaren var obeveklig. Med sin kniv började han skära djupa skåror i djävulens rygg och slutligen erbjöd sig denne att avstå från prinsessan bara han blev fri. Skomakaren gick nu efter papper och penna och med den lediga handen skrev nu djävulen under på att han avstod från prinsessan, varför skomakaren gav honom ### vid solens uppgång. [ Skomakaren fick nu äkta prinsessan och erhöll halva kunga- riket för sin vackra bragd.