Transkriberad uppteckning

Det var en gång en kulla, som bodde ensam på vallen Bredvad (5 a 6 km fr. Älvdals- Åsen ett stycke från vägen till Särna) Allra kärestan sin hade hon i byn. En kväll kom ett brudfölje upp till vallen och brudgummen var hennes älskade. Hon anade att det ej stod rätt till, hon fruktade trolldom, fast hon kände igen honom så väl. Ett band fäste hon vid hunden sin och sände honom till byn. ( Det var alltså ännu på den tid kullorna använde sig av hundhjälp vid vallningen). Brudföljet tvingade henne att kläda sig till brud och det blev iordningställt för vigseln. Och tiden närmade sig det ödesdigra tolvslaget ( annars brukar det ju vara soluppgången, som är den kritiska tidpunkten. Min sagesman höll dock på tolvslaget). Under tiden löpte hunden hem till hennes fästman och då denne fann bandet förstod han att något galet var å färde, tog en yxa och kastade sig upp på en häst och galopperade upp mot vallen. Väl framkommen störtade han in och såg hela följet, bruden med gyllene krona, brudgummen och alla gästerna. Att det var trolltyg förstod han genast och eftersom stål hjälper slungade han / yxan över huvudena på dem och den fastnade i väggen och just då var midnattstimmen inne. Alla försvunno utom hans fästmö, som stod kvar iklädd brudkronan, som nu är Älvdalens kyrkas. - Märket efter yxan där den tog i väggen finnes ännu kvar påstås det. Tyvärr har jag inte haft tillfälle förvissa mig därom. Dessa två sagor ha berättats mig vintern 1923 i Kallgrav, Älvdalen, av Hemmansägare Abraham Graw från Brunnsberg, Älvdalen. Ålder: ca 53 år. född i Älvdals-Åsen, Dalarne. Sagorna upptecknade i Kallgrav. Gunnar Swénzén