Transkriberad uppteckning

Redaktionssekreterare Valdemar Liungman Göteborg. Jag ser i tidning- en Norra Västerbotten, en uppmaning till allmän- heten, att insända gam- la sagor och anekdoter, och som jag, för om- kring två år sedan, hörde några historier, om hur "den onde" blev lurad, skall jag för- söka anteckna dessa ur minnet, så gott jag kan. 1.) Hur skomakaren lura- / de den onde. En skomakare ha- de kommit i trångmål och såg ingen utväg att klara sig. Men en dag då han, nedstämd, gick kring golvet och grubb- lade över sin fattigdom och sina skulder, kom en välklädd man in genom dörren. Skomaka- ren blev mycket för- vånad över det fina be- söket och undrade stor- ligen vad främlingen kunde vilja. Denne er- / bjöd emellertid skomaka- ren sin hjälp, i det han sade: "Jag ser att du är i stort trångmål, min vän, men jag skall hjälpa dig och giva dig fullt arbete, om jag blott får din själ när du är 53 år." Skomakaren betänkte sig ej länge utan gick in på anbudet. "Gott, se här har du då litet till att börja med", sade den främmande, och lämnade skomakaren en / pung, fylld med guld- mynt. Skomakaren tack ade, djupt bugande för gåvan, men då såg upp var mannen försvunnen. Allt gick från den dagen väl för skoma- karen så att han blev en förmögen man. Sitt löfte till den främ- mande mannen hade han glömt, men en dag då han låg och latade sig kom han att tän- ka på detsamma, och som han nu var nära / 53 år gammal, så blev han förskräckt. Så gick det flera dagar varunder han ständigt grubb- lade över hur han skulle slippa undan. Men på kvällen, dagen förrän han fyllde år, fick han en idé. Dagen efter, kom "den onde" för att hämta honom. "Nåväl, jag är strax redo, låt mig endast slipa en synål", bad skomakaren. Dessutom ville han att "den on- de" skulle dra slipstenen, vilket även be- viljades. Då tog skomakaren en stor järnstör av vilken han skulle slipa sig en nål. Slip- ningen pågick i tre dagar, men då var "den onde" så mager och trött att han gav upp, ty än var nästan halva järnstören kvar. Och så slapp skomakaren undan, till stor för- tret för -den onde-. / De andra historierna ha numera fallit ur minnet, och då berät- taren har avlidit så finnes intet hopp om att få reda på innehål- let i omskrivna sagor, såvida ej även någon annan hört desamma. Berättaren var en 70- årig gubbe. Historien borde dock vara tämligen värdelös, enär man antagligen hört någon äldre saga, i liknande stil, och en- / dast förvrängt denna. Tåme, Byske. den 25/1 1925 Med utmärkt högaktning, O. Sundkvist. P.S. Beträffande ordalydel- sen i yttrandena, kan den ju ej vara så nog- grann. Har sett en gam- mal visbok i en av gårdarna här. Om den innehåller några gamla vi- sor, så kan jag ju avskriva desamma. D.S.