Transkriberad uppteckning

(Berättad av A.M. Magnusdotter) Vid Stjernorps slott fanns en källare med en fördold skatt dit ingen människa kunde komma in. Många hade för- sökt men alla misslyckats. Ständigt eggade denna källare både människors fantasi och deras önskan att söka lyckan. Några ynglingar och jungfrur samtalade en gång om den mystiska källaren, varvid en flicka förklarade, att hon vore då inte rädd. Hon skulle gå och försöka sin lycka. Man kom överens om, att hon skulle gå dit en ljus som- marnatt och bygdens ungdom skulle på avstånd kon- trollera, att hon verkligen gick in. Sagt och gjort. Man såg henne en vacker kväll försvinna ner i det mörka källarvalvet. Man hör det bultas och slamras med en dörr och man tänkte, att dörren som ingen kunnat öppna nu äntligen, nu äntligen ger vika. Så hör man ett skrik och så blir allt tyst. En stund stod man och såg på varandra, därpå följs man åt fram för att se vad skriket betydde. Tysta hade man väntat, men tystare blev man nu. I trappan låg flickan död med avvridet huvud. Under det de skräckslagna sågo på flickan, hörde de en hemsk röst innifrån källaren ropa: "Den som skall öppna denna dörr, han är ännu inte född." Förskrämda skyndade de bort från denna plats och någon lust att där söka efter lycka förspordes inte mer bland denna ungdom. Upptecknad av Eva Österberg.