Tierps, Uppland
Bergtrollen och Jägarfamiljen i Djupa
Bergtrollen
Berättad av gumman Åkerlund född 1850.
Bosatt Pinan, Bälinge, Uppland
(Gubben Åkerlunds sagor är berättade i Börje, hustruns i Bälinge)
En gumma från Krakens gård, Forkarby by, Bälinge skulle
en gång gå på besök till Marsta by. Då gick hon en genväg
över Gillberga kulle. I Gillberget visste hon att troll bodde
och därför tog hon en bit stål med sig som skydd. Då
hon kom till backen framför berget, fick hon se ett stort,
stort fruntimmer sitta och sola sig. Hon var klädd i
den grannaste röda tröja. Framför sig hade hon brett ut
alla sina skatter, guld och silver i mängd. Där var gull-
skrin, gulltallrikar, gullkedjor m.m. Mats Anderssmor, som
gumman hette, tänkte att det nog kunde vara bra att äga
något av alla dessa skatter. Hon visste och att stål bort-
tager förtrollning. Hon siktade därför på en ståtlig sil-
verkanna och kastade stålbiten på den. Hon träffade kan-
nan och idetsamma försvann bergatrollets käring och alla
hennes skatter. Det enda som blev kvar var silverkannan,
som träffats av stålbiten. Gumman tog sin kanna och
skyndade glad ifrån den förtrollade platsen.
Uppteckn. av E. Österberg
Jägarfamiljen i Djupa
Berättad av Maria Olsson, Djupa, en gumma som nu förvisso är död. Berättad 1908.
I Djupa by i Tierps socken finnes en vacker bondgård, där dock
ingen lycka trives. Sönerna i gården den ena generationen efter
den andra vilja icke arbeta med jordens skötsel utan endast gå
ute i skogen och jaga. Nästan alla dagar under året och nästan
vilket tid på dygnet som helst kunde man få se någon av
sönerna ute i skogen. Då jag en gång uttryckte min förvåning
/
däröver, sade fru Olsson, som bodde på ett undantagsställe
alldeles invid nämnde gård, att detta var alls intet att undra
över. Detta var nu tredje generationen, som visade samma
jaktlystnad. Hon berättade därpå, huru hon i sin barn-
dom blivit vittne till, huru farfadern till nyss nämnda
ynglingar försvurit sig åt den Onde för att få jaktlycka.
Som hon var född på gården, där hon nu bodde, hade hon
alltid varit granne till familjen i fråga. Hon mindes far-
fadern, då han i sin krafts dagar ständigt gick ute i sko-
gen och drev, men alltid utan jaktlycka. Så en ljus
sommarkväll skulle hon gå ut i matboden för att hämta nå-
got. Matboden var sammanbygd med ett lider tillhöran-
de grannarna. Inkommen får hon höra ett ihållande mum-
mel på andra sidan väggen. Hon blev nyfiken och tittade
genom en springa i väggen in till lidret. Därinne ser hon
då grannas far på knä på golvet framför sin bössa. I han-
den höll han ett stycke bly med vilket han gör några
underliga rörelser, varunder han läser: ”Jag skall kry-
pa under stubbar och rötter ända fram till djävulens
fötter, och alla djur skall höra mig till, och jag ska höra
Fan till”. Samma besvärjelse upprepades gång på gång allt
under olika rörelser med blybiten. Hemsk till mods skyn-
dade hon ut ur boden, men iakttog, att efter den dagen be-
gynte grannen få jaktlycka. Jaktlusten och jaktlyckan
följa familjen än idag, men heller ingen annan lycka.
Likt fridlösa andar irra männen ständigt omkring i
skog och mark.
Uppteckn. av Eva Österberg
