Transkriberad uppteckning

Fattighus eller fattigstuga minns jag inte att det fanns någon i min barndom och ungdom. De som var så fattiga, att de inte kunde försörja sig själ- va, fick understöd av socknen. Somliga fick pengar och somliga fick spannmål. Detta minns jag inte så mycket av, men det gick många och tiggde. Det minns jag väl. Jag var alltid så rädd som barn, när det kom sådana där tiggare. Det kom både kvinnfolk, karlar och barn. Somliga var från socknen och somliga kom från andra socknar. Det var så fattigt i många stugor den tiden. Tig- garna fick mat och kaffe, innan de gick. De fick inte gå hungriga ut. Pappa var noga med det. Så kunde de få en brödkaka eller en sovelbit med sig, om en hade det så. / När det led mot jul, så var det många ute och tiggde. När mamma bakade, så beräknade hon och bakade så mycket, att hon skulle kunna ge med sig åt tiggarna. Jag minns särskilt en gammal gubbe, som brukade komma före jul vart år. Han var halt och stödde sig på käpp. Han fick bå- de bröd, sovel och ljus. Och så fick han äta sig mätt, innan han gick. Mina föräldrar var bönder, och jag vet inte, att något fattades för oss. Två barn var vi. Min bror stannade hemma. Själv var jag bortåt tjugo år, innan jag tog mig någon plats. Det var flera familjer, som kom från Dalarna och köpte sig gårdar i Järnskog. Jag vet inte hur detta kom sig, men det var nog billi- gare egendomar i Järnskog. Så kom det enstaka kullor. Jag minns bara en. Då var jag bara barnet. Hon var inne hos oss och bad att få klippa håret av mor. Det skulle bli en så grann klockkedja av det. / men hon kunde inte narra mor till det. Judar minns jag också. En kommer jag ihåg som kom in och lade ett stort knyte på bordet. Det var fullt i kostymtyger. Han var så envis, att pappa skulle köpa. Men de var allt försiktiga att köpa av judar, för de blev så ofta narrade. De hade så dåliga varor. Pappa köpte inget tyg. Juden blev rasen och pratade så högt, när han gick ut genom dörren. Men vi förstod inte, vad han sade.