Om de glömde så en fläck, skulle någon dö i familjen det året. Nej, de har inte gömt bröd från julen och ätit det den dag, de började vårarbetet. Fruntimmerna sådde inte linet. Karlarna sådde allt. Stabbakråka hade vi, men inga andra sorter (ej gull- kråka, nekakråka o.s.v.) Läggarn. "Te å la". Lokatten var de aldrig tal om. Lin ville de så på Erik. Bruna bönor odlade de inte här förr. Men bondbönor och gråärter, ibland blandade, men också varje sort för sej. Bondbönorna förvälldes den ene dan, stod och vattnades och blev tjockt över natten, koktes sedan i köttspad. De blev olika jordmån. De blev alltid mjuka på vår jord. Nu är de riktigt borte. / Min mor och hennes mor planterade mycket vitkål och blåkål och kruskål och kålrötteer, som vi tyckte var så gott. De gjorde inte morotspannkaka då utan de kokte morötterna i soppa med kött. Sådan soppa hade vi alltid en gång i veckan med mycket kött. Då det led på förvåren, hängde de upp köttet på sträng, och då kröp saltet ut. Ängslåtta - de gick i byte och hjälpte varandra. De fick lite traktering. Buskaslåtta (Känner ej tull benämningen på sju slags liar). Nils Dahlberg, född i Värö 1864. Stabbaåkra hade de, och om det var en stor stabbe, rack det inte med en (känner ej benämning- arna gullåkra, nekaåkra o.s.v.) Då de trask med prål och en småpojk kom in, satte de prål om halsen på honom och sa: "Har du känt på lokatten ?"
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
