Transkriberad uppteckning

En del bondpojkar kunde ta den de tycke om, men de blev uppätna av sina närmaste. I Syllinge t. ex. var en änka, och hon hade en son och en dotter hemma. Sonen hade en tös, som tjänte i gårdstugan, till fästemö och gifte sej med henne och. Modern och systern trätte på honom jämt och de var stygga mot henne med. Inga bondpojkar gifte sej med fiskareflickor, så det var ingen släktskap mellan bönder och fiskare här. Nu är det ingen rangskillnad. Bönaman fanns ingen på min tid. Förningar till bröllop. På ett bondställe kom gårdbönder- na med en stor vit säck på ryggen full med mat. Det var 6. 7 siktebrödskakor, ett smörfat, en pannekaka av ris- gryn, ägg och socker samt sockerkaker. Alla hade inte lika. / De skulle ha lite bakforn, för de som stannat hemma skulle ha lite att smaka på. I Syllinge, där jag var som femtonå- ring, kom de näste gårdbönderna gåanes, men de som var längre bort ifrån hade skjutsar. De fick stanna där eller i en gårdstuga över natt. De hade skjutsbönder, som de talt vid att skjutsa sej. De var där förste dan tills det tröt på natten; de skulle komma och hämta dem andre dan på eftermiddagen. Jag var med på ett bröllop i Backa, när jag tjänte i Backa. Det var under jul, 8 dar före jul. Spelemannen på Lahall spelade fiol. Han hade också en flöjt eller klarinett. Han var ingenting annat än speleman. Jag vet inte, vad han utförde för arbete annars. Här var sällan ba- ler, bara vid majestät. Då ungdomen la ihop och dansade på en slåtter backe. Speleman fick betalning. De gick omkring några stycken med flaska och glas och sjöng: "Nu ha vi kallat en speleman, och nu har han roat oss allesamman mä sina strängar å sin fiol. / å tolv shilling på var person." Det las ihop på bröllop pengar, som delades mellan kock och speleman. Kockabränne, det bar till att de var ute andra dan och hämta- de. De finge sej en undervagn och några karlar spände sej för och drog till ett trä och högg ner det. Och en karl med en gammal skinnpäls var skogvaktare. Han skulle sitta på trät, då de drog hem det. Han var la med och skulle visa dem, vilket träd de skulle ta. Då de kom hem igen, blev det spenderat på kockabrännefolket. Där jag tjänte var en piga, som gift sej en sommar. De blandade ihop "kussamara" - det var svagdreck och brännvin. De blev så glada av det. Dansepengar betalte de inte. De var i gårdstugan och dansa- de. Brud och brudgum skulle betala marshalkar och tär- nor, som drog av dem sk om kvällen. En femtiöring i var sko hade både brud och brudgum. De hade inte mer än två marshalkar och två brudpigor. De sa "brudgummens drängar" och "brudpigorna". / Pellen - de hade någon duk, som de höll över dem. Det var pelladrängar och de höll i var sitt hörn, där det förekom. De hade vigseln i hemmet för det mesta på bondställena. Det förekom inte mycket äreportar. Objudna snyltgäster kom in och sköt. Snigare ! Jag var på ett litet bröllop, då syster till min hustru gifte sej. Det kom ett par karlar dit och stannade hele natten, en riktig gam- mal fylletratt och en ung. Den ene var lite släkt där. Den äldste blev liggandes hele natten den tiden vi låg, och när han gick på morron, tog han en flaska med sprit och toppa innanför rocken. Mor till bruden låg i en krik i rummet. "Se efter, han tog en flaska !" sa hon. Det skulle lysas på ny. Torparna på gården och båtsman, där han var gott hållen, var ofta bjudna till böndernas bröllp; de gick ju där så mycket och arbetade.