Transkriberad uppteckning

En gång mötte jag bortefter älvkanten av Dalbergså-älven två stycken underliga figurer. Den ene av den var utan huvud och den andre hade ett "värehóve". Inte ett ord sa di, de bara gick med ljudlösa steg. Det var kusligt, men jag stod och såg efter dem så länge jag kunde se dem. Det var bara en gång, jag såg dem, och fastän jag sedan dess ofta har sett andra gastar eller vad det nu är, har jag inte mer sett till "den hóvelöse" och den som hade ett "värehóve", mer än den gången.