KORPSKRIFTEN

...
Meny

Varulven

Berättare: Maria Jönsson (f. 1856)
Upptecknare: Sofia Paulsson

Transkriberad uppteckning

Varulven var en manlig individ aldrig en kvinn- lig. Vid övergången från gosse till man blev han en varulv. Orsaken till för- vandlingen var detta. För att undgå föds- losmärtor hade hans mamma krupit igenom en ”fölhamn”, hinna som omsluter fölet vid födseln. Därvid lästes en besvärjelse. Den, vars mor gjort sådana konster, blev vid vuxen ålder varulv. Men inte förrän solen gått ned. – En man och hans hustru voro sysselsatta med att stacka hö. Mannen kände att hans förvandling nalkades. Han sa till hustrun: ”Jag måste gå bort en stund. Om här kommer någon och / vill ofreda dig, så slå med tjugskaftet, men stick inte. När hennes man gått bort kom en varulv och överföll kvinnan. Hon slog honom med tjugskaftet, som hennes man rått henne. Nästa morgon hade hennes man bitar av hennes förklädesband mellan tänderna. När hon såg det, sa hon: ”Jag tror du är en varulv.” ”Ja, tack ska du ha för att du hjälpte mig ifrån det.” svarade mannen. – Det hade sina risker att säga så till en varulv. Ty om han var en elak person även under sin mänskliga hamn, kunde det hända han svarade: ”Ja, det är jag, men nu kan du få bli varulv i mitt ställe.” Så fick den tjänstaktiga bli mara om det var en kvinna, och varulv om det var en man. – Varulven överföll havande kvin- nor och försökte slita fostret ur deras kropp. / Jag tror ej att min mor trodde på sina be- rättelser som verkliga händelser. Men var- ulven utgör ett undantag. Hon berättade att hennes syster Boel blev förföljd av en varulv, när hon var i grosess. Men att hon lyckats fly. ”Men länge efteråt hörde vi varulven utanför” sa min mor. En gång när mor som gift skulle gå ensam genom skogen, varnade hennes syster Helena henne för varulven. Men mor sa: ”Den Gud vill bevara är utan fara.” Systern svarade: ”Minns du inte när Boel var i fara för varulven. Och helt nyss har bror Jöns måst freda sin hustru mot varulven.” Min mor gick sen med klappande hjärta genom skogen. Sammanvuxna ögonbryn var tecken på en var- ulv. ”Mej, växer rumpa” sa en yngling och gömde sig under sängen, när han kände sig undergå förvandlingen.

Socken Malmö stad
Landskap Skåne
Härad ingen
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Varulven

Fler sägner från Skåne

Se alla i Skåne »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //