Transkriberad uppteckning

Innan kortspel trängde ut de gamla pantlekarna, roade man sig ofta därmed. Några sådana lekar har jag redan skickat in ex. Här är nyckeln till lille herrns skrin o.s.v. Den som ej lyckades läsa ramsan felfritt, skulle ge pant. Näsdukar, halsdukar, väskor, handskar o.s.v. lämnades som pant. När hela ramsan var genomgången, skulle man "svi panter" Under tiden hade panterna gömts undan. Lekledaren tog nu fram en pant, men dolde den bak ryggen och frågade en av deltagarna: "Vad ska den göra som panten äger?" Den som fick frågan, var ibland själv ägare till panten, men det visste han ju inte. Ibland blev svaret: "Han ska stå som ett brinnande svärd." Nu visades panten fram. Den, som dömts, ställde sig oppe på en stol. Sen sa han: "Här står jag som / ett brinnande svärd. Den son håller mig kär, han hjälper mig ner". Nu skulle åter de andra döma om, vem som skulle hjälpa ner honom från stolen. - En annan pant togs fram och doldes bakom ryggen. "Vad ska den göra som pan- ten äger?" "Han ska rulla tjugo lass torv på dörren", kun- de svaret bli. Pantägaren gick fram till dörren, böjde ner huvudet, satte pannan emot och drog så det rungade. Gjorde han det inte högt nog, fick han rulla om igen. När det var gjort, fick han sin pant tillbaka. - Vad ska den göra o.s.v." frågades på nytt. "Han ska väga salt sam- man emd N. N. " De båda ställde sig med ryggarna emot var- andra och armarna om varandras armar. Så vägde de varandra opp och ned. Sen utlämnades panten. "Vad ska den göra o.s.v. " frågades igen. "Han ska stå på huvudet". Då gällde det bara att sätta foten på ett spikhuvud på / golvet. Låna värme. En går omkring med en käpp i handen. De andra sitta på stolar placerade en bit från varandra. Den som har käppen stöter den hårt i golvet och säger: "Får jag låna värme?" Den andre vill inte låna ut eld och svarar: "Gå till naboens!" Medan denna går från gran- ne till granne, byter ofta grannarna plats med varandra. Kan då den som lånar eld smita bort och ta en ledig stol, slipper han gå längre; den som förlorat sin plats, får istället gå. Men den andre får inte glömma att kasta käppen från sig, innann han sätter sig. Lyckas inte eld- lånaren få tag på någon plats, slänger han käppen från sig och ropar: "Här är eld i hela stan!" Nu rusar alla opp från sina platser och den som gick omkring, skyndar att ta sig en stol. Den som blev utan får nu gå omkring och låna värme. / Byta makar. Halva antalet sitter på stolar, halva an- talet på deras knän. Den ene säger till en av dem som sitter på stol: "Jag klagar". "Vad då för?" "Greta är för tung". "Vem är lättare?" "Elsa". Nu får Elsa sitta hos Gretas make och Greta hos Elsas. - Byta namn. Man byter namn med varandra. Nu vet ingen av sällskapet vad den andre heter. Någon ropar "Stina"! Då kommer den som fått Stinas namn, men inte Stina själv. Räv och höns. Denna lek finnes beskriven i Anna Maria Roos "Önnemo" precis som den lektes i Husie. Gömma ringen är redan inskickad av mig. Likaså: Här är en peng, som frun har skänkt. Kyrkan bär fler. Någon tar plats på en stol. En an- nan sätter sig på hans knä. Båda säger: "Kyrkan bär fler". En annan sätter sig på dennes knä. Så håller man på tills en åtta nio stycken tagit plats. Men då bär / inte kyrkan fler, utan ramlar omkull. En av deltagarna har en "karamellport", en annan en "äppleport", en tredje "russinport" o.s.v. En är "Fru Sola". När de alla fått sina portnamn, kommer "Gubben Grå" in. Han stannar framför en av "portarna", stampar i marken och säger: "Bom, bom, bom". Porten frågar: "Vem är det som knackar på min äppleport?" Gubben Grå svarar: "Det är Gubben Grå". "Vad vill han"? "Tala med Fru Sola". "Fem trapport höger om", svarar porten ifall Fru Sola befinner sig fem portar till höger om porten, som Gub- ben Grå klappat på. Finns fru Sola i stället till väns- ter, anges det i svaret, likaså hur många portar avlägset det är. Om Gubben Grå är uppmärksam, vet han ju strax var ha ska finna Fru Sola. Men ofta hör inte Gubben Grå opp och får därför klappa förgäves på flera por- tar. / Deltagarna går ut. En och en kallas in, får en bin- del för ögonen. Han uppmanas att noga säga efter lekle- darens ord. Denne säger: "Jag lovar och svär". "Blind- bocken upprepar: "Jag lovar och svär". Ledaren fortsät- ter: "att jag aldrig mer sett" - "att jag aldrig har sett", säger blindbocken efter, "skönare flicka" fort- sätter ledaren; "skönare flicka" upprepar blindbocken, "än den jag nu ser" mässar ledaren; "än den jag nu ser" upprepar blindbocken. Men så snart han fått sista ordet över läpparna, ryckes bindeln bort och haneller hon får skåda sitt eget förlägna ansikte i en spegel, som pla- cerats framför offret. Är blindbocken en gosse, ändras formuläret. En efter en kommer alla in och får säga efter ramsan. Det är hela leken. / Enkla ögat av skomakaren. En bindel sättes för ögonen på den som ska preka. In- nan har man visat honom en mindre burk eller dylikt. Det är skomakarens öga. Med ett kvastskaft skall han stöta kull den. Han ställer sig grensle över kvastskaftet. Men bakom honom fattar den andre i själva kvasten och drar åt sitt håll. När den ene försöker slå till ögar, drar den andre åt ett annat håll. De som se på skratta åt blindbockens fåfänga försök. Det är hela leken. Giv ett ljud ifrån dig! En är blindbock. Han får ej känna med händerna, bara höra. Han sätter sig på någons knä och säger: "Giv ett ljud ifrån dig!" DEnna ska nu jämra, bräka eller härma något djurläte. Blindbocken ska gissa vem han sitter hos. Gissar han rätt, blir den andre blindbock, gissar han fel, får han gå till en annan och uppmana denne: "Giv ett ljud ifrån dig!"