Malmö stad, Skåne
Gamla ordspråk och talesätt.
Där som e nåd, där spillls nåd. De e ett dålet ka-
las där ente nåd går i kras. Här forslår ente lided,
sa den som ramla me pölsefaded inganfor dörren. De va
den gången min mor dö, de ska ente hända mer, sa sonen.
Man ska ente lära lärt folk. När musen e mätt smagar
mjöled beskt. Han ska luska lusen au na (av henne)
Man kan ente vänna (vänja) den gamle hästen ve den nye
traven. (Oförmågan att ändra andras karaktär eller egen
vid mogen ålder.) När man snackar om spöjed så har man
de i förstun. Han e för väll vand. Lika barn leja
(leka) bäst. Två håra (hårda) stenar maler aldrig bra.
/
Opp å lev, sa gubbe, när käringen hade hängt si!
Du plöjer som di blinge di slås. Ente nåd ont, som
ente har nåd gott me si! Du e förtrollad! E du
rent förbytt! En karl står ve sitt or, å en tyggare
ve sin posse. (En karl står vid sitt ord, och en tig-
gare vid sin påse.) De har vatt i säck, ingan de kom
i posse. Mod giver makt, sa käringen, när hon stånga-
des med tjuren. Han to tjuren ve hornen. Om ente om
hade vatt, hade jägaren skjuded (haren) björnen.
Täpp mongen, annars bler hjäratad kallt i di! Allt
oppe! (Redan uppstigen!) Hjärta i mi, stort som en
ärta i di! Hungern e ett vass spudd. (spjut) Du
lyver (ljuger) som en häst travar. A si ente så räl-
ja osanning, si ren löjn. Han sputta (spotta) forst
i kålen (kålsoppan) sin su han den. (När en man ej vil-
/
le gifta sig med den kvinan han själv gjort havande,
men sen bekvämade sig till att äkta henne.) Den som
höter å ente slår, han e ett riktet fåralår. Nu e
där annat ljud i skällan. Gadden e tad au han (Gadden
är tagen ur honom.) Han har fåd ett annad lådde. (läte
eller mål) De va väll groft, sa prästen, när pågen bar
si illa ad. Pågen svarte: Hon sa så, min mor. Min far
hade stålled (stulit) en lingeräcka i natt. De va väll
groft, men de konne gå ant i nerdela. (Det var väl
groft, sa prästen, när pojken bar sig illa åt. Pojken
svarade: Hon sa så, min mor. Min far hade stulit en lin-
neväv i natt. Det var väl groft, men det kunde gå an
till nerdelar. (Övre delen av linnet gjordes av finaste
linne.)) Här e ingen ko på isen, så länge rompan
e på lann. (När någon brådskar i onödan.) Den koen som bö-
/
lar den får nåd, men den som tier stilla den får ente
nåd. De e ingen konst å skära brea rimma au anras
lär. (Det är ingen konst att skära breda remmar ur
andras läder.) Den hongen man ska nö ti skauen, den bi-
der ente många jur. (Den jakthunden, som man måste nöd-
ga till skogen, den biter inte många djur.) När tjuvar-
na slås, så får bonden igen sin ko. Den västen bler där
inga böjser au. - Föräldrarna tyckte att sonen dröj-
de väl länge med att skaffa sig en fästmö och fru. Sonen
försvarade sig med orden: "De va väll ente farlet (svårt
att skaffa) for far, som jifte si me mor! Men ja ska ju
ta villfrämmad. (alldeles obekant flicka). Här e klim-
par i gröden, sticka au å kasta ifrå, sa drängarna när de
va poggor i gröden. (Vattnet var hämtat från ett kärr).
Poggor= grodor eller paddor.
/
Ja krusar ente jär (Er)! Nä krus kostar pengar!
Ja krusar ente jär, för I har surt dricka. Ja kru-
sar ente jär! Nä jär bagar man brö au. Ja krusar
inga halta bokhållare! Nä så länge du ä halt själv!
Tar man hin i båten, få man ro han i lann. Om man
räcker fan ett finger, tar han snart hela handen.
MAden e halva föan. (Maten är halva födan, vilket är sant nog, för vi "äter" ju också luft.) En bling hu-
na kan åsse hitta itt korn. (En blind höna kan också
hitta ett korn.) Stor i oren, liden på joren. (Stor
i orden, liten på jorden.) Snål spar å fan tar!
Den som gömmer ti natta, han gömmer ti katta! Den
asanes kommer lia fort som den rasanes. (Den som slä-
par sig fram kommer lika fort som den som far åstad u-
tan eftertanke. Liden hämnd e åsse hämnd, sa käringen
när hon sputta (spotta) på grannens gris.
/
Där gott folk e, kommer gott folk ti. Små fula ska
ente jorra stora ägg, for då spricker stjärten. (Små
fåglar o.s.v. sa en mor till sina döttrar, när hon
hörde att de tänkte resa til Italien år 1923.) Ja
ska lappa mina vantar och betala min skull, sen kan ja
leva fröjdefull. Go tro å flada sko, så kan man gå
po vanned. (God tro och flata sko, så kan man gå på
vattnet.) Sånt lär (läder) ska nån smörja ha. Ont ska me ont
fördrivas. Den som ente vill ly(da) far och mor, han
får ly trommer au kalskinn. (kalvskinn) Gott nytt år,
påga me rutt hår! (Gott nytt år, pojkar med rött hår,
en skämtsam nyårshälsning.) Ja ble så ja bivra i var-
enda lemm. (Jag blev så förskräckt, att jag skakade i
varenda lem). Kniv å knapp å knort å knuda! För ska
magen spricka än go mad ska förstöras. När svined e
/
mätt, så välter de tråged. Ingen rädder här, sa bonnen,
när han sprang for haren! Ja skynga mi en gång, då fallt
ja. Han fick bida i de sura äpplet. Den illa jorr, han
far, sa en spjuver när tjuven lyckades komma ungan. -
Två sniglar kryver på järnvägsbanan. Den ene sir ti den
anre: "Vi får skynga voss ungan, for snart kommer tåged".
Den andre svarar: "A va ente rädd! De e bara Genarpståged."
- De fick han eda opp många gånger. Små smoller (smulor)
e åsse brö. Han va arg som ett bi. Man ska ente binga ti
mongen på oxen, som tosker. (tröskar). Vill du ha på tos-
ken! (Vill du ha ett slag på munnen!) Bättre litta me
ro än mied me oro. (Bättre litet med ro än mycket med
oro.) Ungan bönner, här kommer köpstafolk! (Undan bön-
der, här kommer köpstadsfolk.) När öj bränner å hus vål(d)-
ränner, då e de farlet. (Förvrängning av ordspråket: När
/
hus brinner och ök våldränner (skenar), då är det far-
ligt.) Inga stötter unger nya hus! (Förr burkade man
stötta gamla fallfärdiga hus.) Ulan (ugglan) tycker
också ad hinges onga e vackra. Ravnen (korpen) ser
inga grannare onga än sina ene, fast di e svorta. (Kor-
pen ser inga grannare ungar än sina egna fast de äro
svarta.) Man ska ente skåda hongen etter håren. In-
gen jorr rakt de Vår Herre jorr kråged! Du glor å ga-
var å ser me mongen! De e ingen gröd å grina ad! Du
ska ente va så bråsatt! (Hasta inte!) Den han e vare-
tan.* (Den han är ordentlig och tar vara på vad han har.)
Han var så galen, så han va färi å kryva ur skinged.
När en flick aspiller vatten på sig, när hon tvättar
eller skurar, säger man om henne: "Hon får ett fylle-
* Varetan säges också ironiskt om en girigbuk.
/
svin ti man!" Man säger också: "De får hon ente, for
hon slrå ud de han ska dricka." "O va ja ser dålet,
ja kan ente se smöred på bröed", sa drängen, när han
fick bredda smörgåsar! Bondmroan tänkte förargad: Det
ska han inte säga fler gånger. Och så gav hon honom en-
bart ost och bröd. Då sa drängen: "O, nu har ja fåd min
syn igen! Nu kan ja se solen genom osten." På den ti-
den tvesulade man inte. Antingen serverades bröd med
smör, eller bröd och ost.) Man ska ente gå mellan bar-
ken å träed. (Man ska inte försöka skilja två älskande
år, då tränger man sig mellan barken och veden på trä-
det.)
Va två har mellan si, ska ente den tredje lägga si i.
/
Vid ett religiöst möte skulle en man
fram och vittna. Många hade vittnat förut; alla upp-
slag var använda. Till sist sa mannen: "Där e
skillnad mellan tro å vetande". Så satte han sig
ner. Men mötesledarna begärde vidare förklaring
av vad han menade. Då sa mannen: "Där e skillnad
mellan tro å vetande, för di vetande e mindre tro-
ende, å di troende e mindre vetande". Efter den-
na dubbeltydiga undervisning satte mannen sig ner.
Och de frireligiösa ledarna kunde inte få fram ho-
nom igen att avlägga vidare vittnesmål. Men hans
yttrande har blivit till ett ordstäv.
/
Bönder från Söderslätt ha utflykt till Linderödstrak-
ten. En av bönderna går jämt och sparkar i marken.
Men överallt ser han bara sand, grus och stenar- Till
sist frågar han en annan av bönderna: "Men va leder
(letar) du etter? Ja leder etter joren (myllan), sva-
rar denne. - "Mor ligger ude ve. Emma ligger inge ve.
Å ja ligger i klämme", sa den som låg mellan de andra i
sängen.
När Skägga begynte å gnägga, då rystes bodde tag å
vägga. (Skägga var en kanon). Den ene säger: "Ja e
lia nöjd". Den andre svarar: "Lia nöjd e allri nöjd".
Lika nöjd kan nämligen betyda detsamma som lat, men ä-
ven att vara belåten med det som man har det. Du ser ud
som om du sålt smöred å tappt pengarna. Ja ska måla (mä-
ta eller väga) så ja ente behöver gå å måla sin ja bler dö.
(Man finge då gå och mäta om, ifall man mätt orättfärdigt.)
/
Familjen Karl och Kersti Kloo hade en fosterson, som
hette Karl. Allt vad denne sade och gjorde var mycket
märkvärdigt i fosterföräldrarnas ögon. Karl Kloo berät-
tar så här en dag:
"Där lu en hong himma ti vårt, å ja sa ti Kal: Stam-
pa i joren ad hongen! Å Kal han stampa, å hongen, ja
han satte rompan mellan benen, å han sprant, ja, han
sprant så dant". (Där springer en färmmande hund hemma
till vårt. Och jag sa till Karl: Stampa i marken åt hun-
den. Och Karl han stampade. Och hunden, ja han satte
svansen mellan benen och sprang, ja han sprang väldigt.)
När Karl Kloo talade slöt han läpparna om orden, så
att ljudet hördes ner i magen. Hans tal blev därvid ett
dovt mullrande.
/
Ja vill ente ha nån syngapenga- syndapengar. (Synda-
pengar att begära mycket för ett utfört arbete) Ja
va så ännaklämd=(orolig, ängslig så magin kom i olag.)
Va ente så vånerås! ( Vånerås= rådlös) Di människor-
na e så hialösa, di håller allri kväll. (Hialös= girig)
I Simrishamnstrakten betyder hialös detsamma som råd-
lös. De kom tvefålt i mungen på mi. (Tvefålt= tvefal-
digt, tvåtydigt) Ex. Frun som åt bruna bönor fick ett
hostanfall, varvid en böna gled opp i näsan. Hon sa:
(altererad) Va nu litt jesvint. (Var nu lite skyndsam)
(jesvint- geschwint) Ta au di å gå på platt! (gå på platt=
utan strumpor och skor). Man kan liasåväll va forre som
bag. Den agalös lever å lagalös, han ärelös dör.
