Transkriberad uppteckning

Frampå förmiddagen satte far upp julkärven. Han band ihop den stadigt med ett band, så sat- te han den i toppen på en stör och satte ned den vid porten, så att man kunde se den från fönstret. Man var så intresserad att se efter om det kom några fåglar till den. Det var sparvarna som man väntade på. På andra ställen satte de neken vid fåhuset eller uppe vid taket, t.o.m. på taket. Det var så olika. Men sparvarna fick inte glöm- mas för grödans skull. Den blev riklig och dryg om sparvarna fick mat om julen. Denna kärve satt kvar till dess backen blev bar om våren. Då tog man den till fähuset, och kreaturen fick äta upp den. Julgran hade vi i mitt föräldrahem. Men man ha- de inte gran i de hem där det bara fanns äldre / människor. Det såg ut, som att de inte förstod sig på det. Det var inte så mycket krams i julgranen på den tiden som nu. Men det var många vackra slöjor. De klipp- tes av papper som var i olika färger eller också av vitt papper, när man inte hade något annat. Hemstöpta ljus sattes på kvistarna. Man klippte stjärnor av pap- per och klippte papper och flätade korgar. I de korgar- na lade man nötter och godsaker. Ingen fick röra det förrän julgranen skulle plundras. Barnen kunde inte låta bli utan de smög sig till att ta då och då. Man bakade pepparkakor som vi hängde i granen. Bruket att ta in halm och lägga på golvet var allt så gått som borta. Så jag minns bara litet av det. Det förekom i alla hem när mina föräldrar var barn för di hade lekt i julhalmen. Det var så roligt. Om juldagen låg de och sov i halmen. Det skulle vara bra för grödan. Det hörde jag far sade. Folk tyckte att det blev så skräpigt att ta in halm. Så var det så farligt för eldsvåda. Till jul bakades vörtlimpa, rågbröd och vetebröd. / Hos bönderna tog julbaket tre och fyra dagar. Myc- ket tunbröd bakades. Svinhuvud skulle stå på bordet. Det var regel. Bränn- vinsflaska och snapsglas skulle också vara framme och drickbollen. En ren vit duk lades på bordet. Om julkvällen kokades fisk och gröt. Först åt man fisken och sedan gröten. Ost och smör till smörgå- sen. Svinfötter åt man också. Men det brukade man få till aftonvard. Alla familjemedlemmar satt vid bor- det den kvällen. Husmor fick inte så mycket tid att sitta där. Hon passade på med maten och bar in. Brännvin brukades alltid till fisken. En mandel eller böna lades i grötgrytan. Den som fick den i sitt fat, skulle snart bli gift. När man hade spisat jul- kvällen så diskade fruntimren, så tog man fram helgdagskläderna, som man skulle ha på sig till kyr- kan på morgonen. Så bäddade man och lade sig. Gröten och fisken som blev över i faten togs inte bort från bordet. Det skulle stå till morgonen. De döda anförvanterna skulle komma. Särskilt säkert var / det med den som hade dött under året. Han skulle se till sitt hem om julnatten. Det var så säkert. Man hade ett julljus. Det tändes om julmorgon, ny- årskvällen och trettondagskvällen. Om julnatten var det kusligt att vara ute. Man kun- de möta döda på vägarna. Det fanns många som t.o. m. var rädda på morgonen, när de skulle gå till kyr- kan, om de inte fick något sällskap.