Redslareds, Västergötland
Tomtar
Far tjänte dräng i Hunnaryd (Skephult) Så
en mörkning fick Far se en liten pojk gå nere på
ängen. Han kunde vara såpass som en 3 år. Så
tänkte Far: "Där är en liten pojk, som har gått
vilse. Det ska jag gå och ta vare på den." Och
han gick och gick, och han hann honom aldrig.
Så tog Far till och springa – ja, då tog han till
och springa med. Och rätt som det var, försvann
han. Det var allt ont, förstås. De kallte det
tomtar, såna små. De gick och plocka strå på
Hunnaryds ängar. Det såg ut som om de gjorde
det, men de tog allting med sig. De satte till
kreatur, hästar och kor, vartenda år; de
hade ingen tur med nånting. Och när de släppte
ut en kalv, så blev den bergtagen, så sen hade
/
de ingen tur med den heller. Det var så olyckligt
för dem. – De här tomtarna, det gick ut på, att
de drog ifrån hemmanet, vad där var. Det var
en liten pojk; han hade röd toppluva och grå
klär, sa Far. Han drog till ett annat ställe, kan-
veta. Men det vet jag inte, var det var.
