Transkriberad uppteckning

Far tjänte dräng i Hunnaryd (Skephult) Så en mörkning fick Far se en liten pojk gå nere på ängen. Han kunde vara såpass som en 3 år. Så tänkte Far: "Där är en liten pojk, som har gått vilse. Det ska jag gå och ta vare på den." Och han gick och gick, och han hann honom aldrig. Så tog Far till och springa – ja, då tog han till och springa med. Och rätt som det var, försvann han. Det var allt ont, förstås. De kallte det tomtar, såna små. De gick och plocka strå på Hunnaryds ängar. Det såg ut som om de gjorde det, men de tog allting med sig. De satte till kreatur, hästar och kor, vartenda år; de hade ingen tur med nånting. Och när de släppte ut en kalv, så blev den bergtagen, så sen hade / de ingen tur med den heller. Det var så olyckligt för dem. – De här tomtarna, det gick ut på, att de drog ifrån hemmanet, vad där var. Det var en liten pojk; han hade röd toppluva och grå klär, sa Far. Han drog till ett annat ställe, kan- veta. Men det vet jag inte, var det var.