Transkriberad uppteckning

Det var en köksa på Hälle, som fick onne betet i ett finger. Den ena leden värkte bort. Hennes husbonde gick till en karl, som de påstod skulle kunna bota. "I morgon bitti får hon komma hit; det ska vara på fastande mage, om det ska hjälpa." Hon gick till honom nästa morgon, och karlen läste något och värken stillade strax. Emellertid hade ju ett ben redan värkt bort. Det hade han tagit vara på. Många år därefter kom en bondgosse till henne och frågade, om hon hade det benet kvar. Man hade fått onne betet i ett finger, och han hade hört, att äter man upp ett sådant ben, som har värkt ur ett finger, så skulle man bli bra. Ja, han fick benet; det var multet. Han gjorde pulver av det, och vär- ken slutade med detsamma. Min mor fick onne betet. De hade köpt hem som de / skulle salta ner i tunnor. Hon satte och la'ner sill, och hon fick'et, medan hon satt där. Sätta bort på lik har jag inte hört, men jag hörde att de sa, att om de går på kyrkogården, då det regnat, och sam- lar upp vatten på stenar, som ligger över gravar, och doppar vårtorna i det vattnet, så går de bort. Jag hörde inte att någon i Högås hade fallandesjuka. Det var en gumma som låg i reumatisk värk länge. Så var det en som sa till dottern, att hon skulle ta ett ris och gå in och slå henne, så skulle hon bli bra. Hon skaf- fade sej ett ris och piskade sin mor, men jag tror inte att hon blev bättre.