KORPSKRIFTEN

...
Meny

Folk under jorden.

Berättare: Matilda Samuelsson (f. 1845)
Upptecknare: Astrid Westergren

Transkriberad uppteckning

Min fasterman, vi kallte honom så, för han var gift med min faster, han hade en gård på Orust. Där blev alltid kora modstulna, de kallart. De blev så sjuka och hängde med öronen och ville inte äta. Då hade det varit något spöke, som var inunder jorden, som hade gjort det. Man kunde skicka efter en spåkäring för sådant där. Hon kan laga de förstås, för styggt kan driva ut styggt. Min syster hade plats hos dem. De hade sagt till honom att han skulle gräva ned en av korna levande, så skulle det gå över. Om det nu var han, som gjorde det eller om jag har hört det om någon annan. Men det var nog han. Han gjorde det. Det sista de hörde var ett tungt pustande från kon. Men det hjälpte inte. Min syster sa att det var bäst att flytta ladugår- den för de, som är inunder de flytta inte utan de / blir sittande där. Och det gjorde han då, förstås. Och sedan blev det bra med korna. En karl, som var hemma på gården sade en gång, att där kom in en karl om kvällen och sade att den och den kon hade skitit i hans grötfat. "Jaså," sa bonden då. "Då ska jag flytta henne då." Och sedan så blev det inget mer. Det var spöket förstås som hade gjort sig till karl. Men det var ju snällt av honom att kom- ma och säga ifrån och inte göra något ont utan varning. Och sedan blev det inte något mera. Om de är onda änglar eller besatta av onda andar vet jag inte. Men de är inga riktiga människor na- turligtvis. Förr var det så mycket sådant här. Men det är borta nu. De var inga tomtar för en tomte bor ovanpå. Och han som kom och sa till om kon var inte klädd som någon tomte utan han såg ut som en människa. Hade han varit tomte, så skulle han klätt sig som en tomte. Men det var ett spöke. De brukar inte visa sig så ofta. Men de kan förskapa sig till både / vackra och stygga människor och till en ljusens ängel. Och de kan skapa sig till en vanlig karl också. Landsmålsarkivets kortfrågelista 1. I 1. Ja det var något slags spöken under jorden. 2. Vi hade inte något särskilt namn på dem. II 2. Jag vet inte om de levde familjevis. Den, som visade sig kom ensam och han sa ju att kon hade skitit i "mitt grötfat" och av det vet man ju inte om han var ensam eller inte. 3. Se ovan. De kunde förskapa sig till olika gestalter. Hur de verkligen såg ut vet man inte. 5. De var inte klädda på något särskilt sätt. 6. Det kanske de kunde. (Förskapa sig till djur.) 7. Man aktade sej för att döda en groda för han gjorde aldrig någon något förnär. III 1 o 5. Jag vet inte om de hade någon boskap eller några hundar. IV 1. Han, som visade sig var ju vänlig, när han kom och varnade. / 2. Bonden svarade ju artigt och lovade bättring och sedan blev det inte något mer. 5. Korna kunde bli modstulna. 6. Känner ej till: att kasta ut. 7. Jag vet inte om de ville ha tyst efter solnedgång. Men han kom ju i kvällningen själv. V 1. Jag känner inte till att man tänkte på dem, när man byggde sitt hus. VI. Jag känner inte till det. (Deras kontakt med vilda djur eller förmåga att ge jägare tur.) Jag tänkte på det sedan att min fasterman hade kunnat skjuta på dem rätt ned någon gång, när korna var ute, så kanske att de hade flytt.

Socken Högås
Landskap Bohuslän
Härad Lane hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Folk under jorden.

Fler sägner från Bohuslän

Se alla i Bohuslän »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //