Transkriberad uppteckning

Ungefär en km. från gränsen till Norge vid Bäckara låg ett varp i min ungdom. Där gick en bygdeväg. Där gick det mycket folk förr i tiden. Denna hög kallades för varp. När det var ofred mellan Sverige och Norge, så hade någon stupat på den platsen. Brukade kasta en sten eller kvist. Det kalla- des att offra. Det var vidskeplighet med kastandet, för folk var rädda för andar på en sådan plats. Men en del hade för sig, att di skulle ära min- net av den som gått bort. En kunde inte vara säker för di döda, för om en kom ihop med dem så kunde bli skadad och förstörd för all tid. / Det gjorde detsamma vilken tid på dygnet som en kom till en sådan plats, så skulle en kasta - både på bort- och hemväg. Om en var flera, så kastade var och en för sig. I Strand finns en gammal forngrav. Jag minns att gammalt folk brukade kasta en pinne eller en sten på den, när de gick förbi. Vid Jârsnäset fanns det ett varp. Där hade krigare fallit. Vid Valsebo, öster om Stora Le var det flera varp. Sju vuxna karlar gick och vaktade bo- skapen för vargen. Dessa hade supit och kom- mit i slagsmål. Sex av dem blev ihjälslagna och den sjunde rymde till Norge. Där kastade folk pinnar och stenar, så att det blev varp.