Transkriberad uppteckning

En officer kom fram till Karl XII och talade om, att kungen hade mistat en knapp i rocken. "Då är detta den sista dagen jag lever", svarade kungen. Och sam- ma dag blev han skjuten. "Den knappen," sade han, "blir den kula som dödar mej." Det skulle inte gå att skjuta kungen med vanliga kulor. Men av den knappen blev det en kula. Och den kulan gick det att "skyte" kungen med. När kungen kom från slagfältet om kvällen, så tog han av sig stövlarna det första och tömde ur alla kulor som fallit i de stora stövlarna. Kulorna studsade på honom och föll i stöv- larna. Här på trakten har golk alltid helt och hållet haft för sig att det var en svensk som sköt / kungen. Det var t.o.m. de gamle som påstod att det var för långt håll från fästningen och till den plats kungen var, för att en kula skulle kunna dö- da honom. Kungen kom en gång från V. Ed och gick genom Nös- semark. Då röjde de en väg på samma gång. I Nykasebacken vilade han på en stubbe och där i närheten låg en sten, som han klev upp på hästen från. Den kallades för 'Karl XII:s sten'.