Transkriberad uppteckning

Här var häradsrackare, som förordnades av myndigheterna. Rackare skulle gälla hun- dar och katter och flå hästar. Jag minns två stycken; den ene kallte de "den svarte rackarn" och den andre "rackar-Kalle". De var för var sitt härad, och där var två härad i Gun- narp - ån skiljde dem åt. Häradsrackarn fick ingen neka hus; han hade rätt och stanna på vilket ställe han ville. Men det var ett alldeles förskräckligt arbete. Han skul- le slakta och flå hästar och gälla hundar och katter. Det var "tater" (tattare) eller rackare som gjorde sånt. De ledde ut hästarna i skogen och slaktade dem. Kroppen grov de ner, men de tog skinnet. / Den första häst de någonsin tog vara på, det var hos en storbonde i Åsele (Gunnarp). Han ha- de en gammal märr, som var trotjänare. Då sa han, att han ska äta upp sin märr, för han har tyckt så bra om den.