Transkriberad uppteckning

Vätta var en slags fisk. De likna fisk, men rumpan var vidare. – Det var en käring här borta, som gav ut för vätta. De blev sjuka – en del blev riktigt stolliga – om de råka ut för vätta. De fick det i vattnet. Om de drack vatten i sådana källor, där det fanns vätta, så skulle de få vätta. Hon bodde uppe i Håcksvik, den som gav ut för vätta. De gick långa vägar dit. Det var en sorts pulver hon gav ut. Det lukta så illa, så där var väl en hoper rälighet i det; dyvelsträck skulle där vara i det.