Transkriberad uppteckning

Bruket att kasta påskbrev förekom i min barndom. Och det hade både far och mor varit med om, när de var barn. Det var inte annat än att en skulle överras- ka barnen i grannskapet om påskkvällen. Då kläd- de en helst ut sig litet, så att en inte skulle vara igenkänd så lätt. Så tog en breven med sig, när det blivit skymt, så att en kunde smyga sig fram. När en var säker så skyndade en in i farstun och öppnade dörren och kastade in breven, och sedan i spring#### allt vad en förmådde. En ville rakt inte bli upptäckt. Påskaftonen kallade för smörlördag, påsklördag el. påskafton. Om första maj åt en ägg. Det var också en gam- mal sed, som kom från de gamla. Det var som / ett litet kalas i stugorna då. Men det var vanligt- vis inte utskickt längre än till familjen. Men kom det någon på besök, som ofta hände den dagen, så fick han traktering med både brännvin och ägg. Om första maj drack en märg i benen. En me- nade, att en gjorde det, när en åt ägg och drack bränn- vin. Alla som inte åt ägg den dagen så blev de svaga. Det minns jag gubbarna brukade säga. Och med brännvinet skyllde de på detsamma. Det var mannen som sådde säden.