KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Edsleskogs, Dalsland 1941

Vårhalvåret

Berättare: Anders Olsson (f. 1870)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Minns redan när jag var barn, så förekom det bruket, att en tog in palmer till palmsöndagen. Det var sälgkvistar en tog in i god tid före den sönda- den. Dessa kvistar sattes i en vase på bordet. Det var de grå knopparna som var så fina. Det- ta bruk förekommer ännu.

Socken Edsleskogs
Landskap Dalsland
Härad Tössbo hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Vårhalvåret

Fler sägner från Dalsland

Se alla i Dalsland »
Edsleskogs, Dalsland

Vattenväsen

Det är en sjö här som heter Edslan. Där brukade en bada om somrarna. Men en var skrämd för att nec- ken kunde skada en eller ta en och dra en med ut på sjöbôtten. Då minns jag att vi var lärda att vi aldrig skulle gå i vattnet och bada förrän vi ha- de kastat en spik eller sten el. något sådant före oss i vattnet. Då skulle en stå vid vattnet och kasta det. Så kunde en ta spiken eller andra vassa stålbitar och sätta i vattnet, men dessa tog vi med oss upp, när vi slutade bada. Om necken fick någon makt med en, så blev en sjuk. En kunde bli från förståndet, så att di inte fick en från vattnet, utan en ville hållas där. Så vi var räd- da. Och ensam vågade en inte bada. Han höll till i vassen. Han satt därinne, så att / ingen skulle se honom. När han tyckte det blev för långsamt så tog han upp en fiol och spelade på. Det var en spelman G. som necken hade hört att spela. När han kom riktigt i farten så kun- de han inte sluta förrän någon kom och ryckte strå- ken och fiolen från honom. Di sa att det var en särskild låt som var farlig. Om han kunde låta bli att spela den, så gick det bra. Necken skulle vara grön son vassen. Han liknade en människa. Fôrsgôbben var en liten gubbe som brukade vara vid kvarnen. Om det inte var tyst i kvarnen om kvällen, så stannade han kvarnen. Då fick mjölnaren vänta med malningen till på morgonen.

1941 Läs sägen →
Edsleskogs, Dalsland

Bortbyting

Det hade funnits bortbytingar före min tid. Då var inte Guds ord så mycket predikat, och då hade trol- len mera makt. Men jag hörde talas om en bortbyting, på ett stäl- le, som aldrig blev mätt. Han hade inte magmål, och han hade inte urskillning på vad han åt. Fåren och ödlor åt han som annan mat. Till slut blev han bor- ta i skogen, så di fick inte se honom mer. Benämning på bortbyting: Bortbyting, byting. Di var så rädda för att trollen skulle ta något barn och lägga dit av sina egna. Mor min var rädd för sådant också. Jättekäringar ville också ha barn, som var kristna. Hon tyckte att di var så fina.

1941 Läs sägen →
Edsleskogs, Dalsland

Bjäran

När inte korna ville mjölka som en fordrade av dem, så hade mjölkharen varit framme. Vari- från den haren kom, var inte gott att säga. Det kunde vara från en annan socken. Di som hade med så- dana konster att göra, kunde allt ställa honom dit de ville och där det fanns mjölk. Han skulle va- ra rund som ett nystan, men han hade ben och var som en hare. Det vet jag di talade på, att du har nog haft påhälsning av mjölkharen, eftersom det inte var någon mjölk i korna. Det var inte något som bet på dem.

1941 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR