Transkriberad uppteckning

När en skar den sista skåren av säden, så var det mer än särskilt brått, för en ville ta harn. Det var något gammalt skrepel med det. En skulle jaga den från åkern och in på en annans ägor, annars blev det inte något bra. Och om en fick tag i den, så skulle en ställa så att en blev av med den. När de kom till ändan av skåren blev det skrän och stojan- de, och så sprang en framåt och gjorde som att en skulle försöka ta något och ända fram till grannens åker. Det fick inte stå något kvar som han skulle gömma sig i. Den första slanten som en tog emot på året spottade en på och stoppade ned i penningpungen. Och så med den första slanten, som en hade i en penningpung, men tog en bort den sista slanten så fick en ont efter / pengar. Den sista biten av smörgåsen kallades maktbeten. Den fick en inte lämna. Den sista neken ville en göra så stor som möj- ligt, för då skulle en få ladorna fulla nästa år. Det sista kornet fick inte vara litet, för då fick en magert med gröda nästa år. Sist vill en inte bli med något, för det var nästan skamligt att bli sist. Den som blev först var ock- så främst. Och den fick bästa turen.