Det första en kom upp så drack en kaffe och dop. pade en hård brödbit i det. Sen åt en frukost. Det var skrämjöls- eller vattenvälling, smör och bröd eller sill och bröd. Medda - åts kl. 12. Det var sill och potatis, eller kött, fläsk och potatis. Eller salt eller färsk kött- soppa. Om torsdag var det ärter och fläsk. Mitt på eftermiddag fick en kaffe och en smör- gås med spekekött till. Kl. 8 åts kväll. Då fick en vattengröt och mjölk. Det var det allra vanligaste. För ombytes skull fick en välling, uppstekta potatis någon gång. Ibland hade en något att dricka till middagsmaten och ibland inte. Det var vanlig svagdricka / vatten eller en mjölktår. Den sista biten på smörgåsen kallades för mektheten. Det var di gamle så noga med, att den skulle ätas upp. För om en inte åt upp den, så skulle en sluta att växa. Om glöden i spisen svartnade, så var det mär- ke till, att det skulle bli töväder (avser vinter) och om glöden brann med blå låga så blev det vinter och kallt. Barnen skrämdes med sotaren, att han var i skor- stenen och för ####.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
