Transkriberad uppteckning

Ofta om höstarna kom det finngummor och finngubbar med påse på ryggen. Om det var äkta finnar vet jag inte - en del var säkert från Värmland, för de hade fin- nar där också. Men alla dessa kunde med trollkonster. Men de ville aldrig lära ut konsten. Virvelvinden var farlig. Om en kom i närheten av en sådan virvel, så kunde en bli lytt. Endera kunde en bli av med ett öga eller också kunde en bli halt. Det var fullt med farligheter i vinden. Det var en som kastade kniven i en virvelvind. Sen något år efter så träffade han en finne. Denne finne hade kniven. Det fanns folk som hade fått lära att göra en smör- hare. Den haren kunde suga mjölken ur korna och bära hem till ägaren. På det viset kunde en del ta mjölken olovligt från andra. Blev det litet / med mjölk eller att en ko tvärt lade å, så fick haren skulden. En skulle inte skjuta med skarpladdning om påskkväl- len. Det var farligt för att en kunde råka skada någon påskkäring, men jag har hört talas om, att det var en som ville prova och se, om det skulle gå att skjuta ned dem. Han sköt, och det kom en käring neddunsande. Hon var skjuten i låret. Di kände strax igen varandra för det var en av grannkvinnorna. Han fick lova att inte röja henne. Om han röjde henne så skulle han få men av det. - Var detta hände vet jag inte. Det var sådan sägen mor brukade tala om för oss.