Transkriberad uppteckning

Åtta dagar före midsommar hölls en marknad här, som kallades för sommarmarknad. Denna marknad vara- de gärna inte mer än en dag. Men den var mycket besökt av folk. Det var förfärligt mycken ungdom från alla socknar runt om. - "Saluhandeln" gick som på de an- dra marknaderna. Stadens handlare satte upp sina stånd på torget - var och en på sin gamla plats - och hant- verkarna sina skivor. Även främmande affärsmän infunno sig, såsom västgötar, dalmasar, karlstadshand- lare. Och man sålde de vanliga varorna. Mest gick tyger och klädespersedlar. Många ville ha nytt till mid- sommar. En ny hatt, mössa, huvudduk, kostym etc. Givetvis kom mycken ungdom från landsbygden in till staden på denna marknad för att få träffa varan- dra och ha roligt. - Guldsmederna sålde många / ringar denna marknad, för det var många från lands- bygden som var till staden och förlovade sig. Det var all- deles lagom att komma nyförlovad till midsommar. Det fanns också litet kreatur på kotorget denna mark- nad. Men kreatursaffärerna var inte livliga. En myckenhet nöjesmakare och taskspelare var på marknaden. Hoffman kom med sin "ormmänniska". Karusell, cirkus och akrobater fanns. Och så långt ungdomarnas kassa räckte till, skulle de vara med och se. - Nöjesmakare och ##### hade en bra dag. Höstmarknaden i oktober var den största marknaden. Det var kreatursmarknad. Kotorget var då fullt med nöt- kreatur och hästar. Det var främst norrmän som köpte krea- tur. Dalkarlar och norrlänningar var här och köpte hästar. Stadsborna passade på att köpa sig höstslakt. Två och tre hantverkare kunde köpa en gammal ko ihop som de hade till slakt på året. Slaktkor var det gott om. Och sådana kunde en ibland komma över billigt, om en väntade till inemot marknadsdagens slut. Det var första marknadsdagen som den egentliga kreatursmarknaden / förekom. Andra dagen var det inte så mycket. Det var ju en och annan som stod kvar och försökte sälja. Men storköparna var i regel inte kvar den dagen, det kunde vara tidigt på morgonen i så fall. - Även grisar hade man till salu. Handlandena hade stånd vid stånd ända från Kungs- bron till nästa bro - på marknadstorget. Stadens hand- lare hade stånd och bar ut så mycket varor som de kunde rymma i ståndet. Varorna låg upplagda i hyllor efter väggarna. Så hade man en brädskiva till disk. Även där låg fullt med varor. - Folk träng- des framför ståndet. Man skulle prova och beskåda. Och folk ville så gärna pruta på varorna marknads- dagen. Fick man då ett bra avslag, så hade man lu- rat handlarn och köpt billigt. Handlarna voro in- ställda på denna prutning och lät gärna pruta med sig, bara affärerna gick. - Hantverkarna voro inte så villiga att pruta med sig, men de mås- te släppa efter de med. Främmande affärsmän hade stånd och skivor. Från / Karlstad kom handlare och sålde tyger, kläder, kap- por, mössor o.d. likaså från Borås. Från Vaggeryd kom handlare och sålde vagnar, trillor, spinnrockar och slä- dar. Spinnrockmakare från Dalsland sålde spinnroc- kar. "Västgötar" stod vid stånd och sålde tyger och vävnader. Dalmasaar sålde järnkrams. Det var vanligt att folk "stäjade" pigor och drängar på marknaden och så fick de ut sin årslön. Många unga var in till staden på marknadsdagen och förlovade sig. Drängar och bondpojkar köpte stövlar, skor och kläder och pigorna köpte nya hattar.