Transkriberad uppteckning

Det fanns inte mer än ett salutorg i staden och på det torget såldes alla slags varor och förnödenheter. På 1880-talet slutade man upp med marknaderna i staden. Stadens köpmän voro avundsjuka på främ- mande köpmän som kom till marknaderna och sålde. Det skulle inte få hända. Då infördes torgdagar, och man bestämde att första lördagen i varje månad skul- le vara torgdag. Det blev emellertid inte så mycket man tänkt med dessa torgdagar. Så gick det till sist att man fick torgdag varje onsdag och lördag, så som det ännu är. - Det var inga andra än ortens bön- der som kom till torgdagen - från de närmaste intill- liggande socknarna. Tveta socken, Åmåls lands- församling, Tösse, Tydje, Mo, Edsleskog. / Bönderna stodo själva på torget och sålde var och en sitt. Uppköpare förekom inte. De for ut till bön- derna och köpte levande djur, slaktade och sålde i butiken och på torget om torgdagarna. Bönderna sål- de i regel kött. - Bönderna sålde ved, ägg, smör, fårskrottar, potatis, ostpannkaka, sandost. Fiskarna från Värmlandsnäs sålde torkad gädda. - Bönderna sålde inte grönsaker och frukt, (det gör de nu), utan det var de stora herrgårdarna som Baldersnäs och Kristinedal. Därifrån stod man på torget och sålde sådant. Ända från Svaneholm och Krokstad. - Backstugusittare som bodde i stadens omgivningar, sålde ris, blommor och bär. Det var en gumma från Tjuvedalen, kallad Tuva, som brukade stå på torget och sälja sopkvastar för fem öre stycket. Kvinnor från Edsleskog kom med bär- korgar - särskilt kröser (lingon). De hade två mil att gå, men de var ändå här kl. 5 på morgonen. I Edsleskog brukade liljekonvaljen spricka ut först. Då kom kvin- folken och sålde buketter av konvalj. / Många bönder sålde smör, mjölk och ägg direkt till hemmen. Kallades att man hade mjölkeställe el. smör- ställe. Bönderna kom varje morgon med mjölk. Och då tog en smöret av dem också. - Många av stads- borna hade smör och mjölk själva. Bönderna tog kvarter var som helst både i och utom staden. Färgarna hade mest nattfrämmande. De hade stort loft som de torkade plaggen i. Där fick bönderna ligga fritt. Och i staden fanns stall och ladugårdar, där de fick ställa in sina hästar. De frågade inte så mycket efter hur de fick ligga själva bara de fick in sina hästar. När bönderna var i staden, så passade de på att köpa det nödvändigaste. Der var ont om butiker på landsbygden. Och det var som det skulle vara bättre det som köptes i staden. Så bytte de till sig varor, mot ägg och smör, ostpannkaka, ull o.d. Vet inte att man for från staden för att göra inköp ute på landsbygden. Folk kom till staden med allt det de ville sälja. / Marknader i staden. I februari månad hölls vintermarknad. Minns inte att det fanns några kreatur på marknaden då. Det gängse uttrycket var att det var fläskmarknad i Åmål. Främman- de uppköpare var här och köpte upp fläsk. På d.sk. Dalbotorget stod bönderna med allt sitt fläsk. Man hade fraktat dit den gamla järnvågen och vägde svin- skrottarna på. Det kostade 25 öre för varje skrott. På marknadstorget stod skivor och stånd. Stadens hantverkare var på torget och sålde. Då kunde allt en och annan främmande handlare komma och slå sig ned på torget. Dalmasar var här med laggkärl och smide. Karlstadshandlare hade tyger o.dyl. Västgöter- na, som kallades för knallar, sålde linne- och yl- letyger. Så var det en del som sålde vadmal. Karamälls- käringar stod vid sina skivor. "Klockjudar" gick omkring och pratade, sålde och bytte klockor. Under de första dagarna i oktober hölls höstmark- naden. Det var själva stormarknaden i Åmål. Den var mest besökt. Man kom från alla håll med kreatur, / för det var kreatursmarknad. Då var många norr- män här och köpte upp levande djur. - Innan järn- vägen byggdes vallade man kreaturen i stora skockar till Norge. - Kreaturshandeln drevs på d.s.k. kotor- get. Numera är detta folkskolans lekplan. På det- ta torg var stänger uppsatta att binda kreaturen vid. Längst söder ut på torget var skôjrebacken. Där hölls hästhandlarna och de som kursade med hästar. Och där höll även tattare med förkärlek till. De ville kom- ma åt att narra någon byta häst, som ibland lyc- kades med fulla bönder. -Många hundra kor stodo bundna på torget marknadsdagens morgon. Fram på dagen tunnade det av undan för undan. Vid varje ko stod några och vaktade - endera bonden själv eller hans hustru eller också båda två. Tidigt på morgo- nen, började affärerna. Det bjöds, prutades och pratades. Kärran hade man bredvid. Där förvarades matsäcken o. när bonden fick tid på sig, tog han sig en sup och en munsbit mat- och kanske delade med sig åt gran- nen. Många fulla strömslade fram och tillbaka där. / På marknadstorget stod rader av stånd och skivor. Efter norra och östra sidan av torget stod rader av stånd. Från norr till söder stod skivor. - Det var mest hant- verkare som stod vid skivor. - Krukmakaren hade inte skiva. Han hade sitt lager stående på backen. - Handla- re, som sålde tyger, kläder o.d. stod i stånd. - Främ- mande handlare kom från Karlstad, Göteborg och nå- gon från Vänersborg. I Åmål fanns flera gummor som kokade karameller och sålde. De hade skivor. Gummor från Kungälv var här och sålde "Kungälvs pepparkakor". Stora, långa pap- perskarameller såldes. Det var flickornas stora marknads- längtan att få en sådan stor karamell. Pojkarna förära- de flickorna med sådana. Och det var säkert att den pojken blev ihågkommen.- Mellan stånd och skivor var det fullpackat med folk - de flesta från landsor- ten- - På gatorna promenerade ungdomen fram och till- baka. På de största gårdarna i staden satte gyckelmakare och taskspelare upp sina tält. Där hade man / kroppsövningar, trolleri, panorama o.d. Panoramat - ett glas man fick titta i. Där var krigsbilder o.d. Nå- gon gick med tittskåp. Det kostade fem öre att få se i det. - Så här brukade gubben med tittskåpet skrika "Jag heter Snar och bor på Dal Och inga pengar har." Så var det gubben med spertus. Han skulle ha en femöring, om en skulle få se spertus i butäljen. Så gick en och sålde glasögon. Han skrek på sitt sätt: "Här säljes glasögon som en kan se sju mil in i flinthalaste berget med". Så kom en björnförare, som ledde en björn. Björ- nen gjorde konster och björnföraren tog in pengar. På senare så kom även cirkus och karusell. Pojkarna bjöd flickorna. Stadspojkarna (de mindre el. yngre) pas- sade på att få biljetter genom att hjälpa till och dra karusellen. På kotorget stod fullt med karlar och sålde öl. / Detta var en marknad som folk var mycket i fyllan och villan. Många fulla människor strövade omkring på gator och torg. Många togs in i finkan och fick sova ruset av sig till kommande marknadsdag. Redan marknadsafton var det full marknad. Sedan vara- de den i två dagar. - Vanligen var det husbondefolken som besökte marknaden första dagen. Andra dagen var det tjänstefolk, bondsöner och bonddöttrar och ungdom från bruken. De handlade något plagg eljest var det mest för nöjes skull de kom. Folk som bodde på västra sidan staden kallades för västbyggare - framför allt bruksfolket. - När mark- nadsdagens kväll kom, så samlade sig "västbyggare" på Järngatan och där samlades åmålsborna och andra. Där gick de vildaste slagsmålen av stapeln. I fars tid fanns inte ###människa här som inte hade varit på den gatan och slagits. Under dessa mark- nadskvällar levererades de förfärligaste slagsmål med ty åtföljande ###### och sönderrivna kläder. Det hette att hela staden gick ut och slogs med / smederna (forsbackasmeder m.fl). - I min tid har de slagits var som helst i staden. Bönderna sålde inte mycket annat än kreatur, hudar, skinn och spannmål. - Folk kom från alla socknar runt omkring, t.o.m. från Värmlandsnäs.